Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta blef Sveriges äldsta nykterhetsförening härledde sig
minst af honom, som ännu ej gillar vår tids
förenings-former; men hade sin enda grund i min afsky för
spritdrycker allt från Annandag jul 1808 eller 09. Då var blott
jag och en dräng hemma från kyrkan. När jag inkom i
det rum, där flaskan med »julbrän vinet» stod, höll
drängen henne för munnen. Han sökte nu locka mig att ock
smaka, tvifvelsutan för det att jag ej skulle omtala hans
smaklust; men då jag ej kunde därtill bevekas, satte han flaskan
mot min mun, höll mig i bakhufvudet och inhällde med
våld en god klunk. Snart blef jag sjuk däraf, och när
han hörde kyrkfolket återkomma, bar han i förskräckelsen
mig ner bakom stallet i hagen och lade mig på en sten,
omgifven af hög snö, medan han mottog hästen och drog
in släden. Då han återkom, låg jag som död i kölden,
men när jag kvicknat vid, såg jag gula punkter i snön och
upplystes att jag där lämnat bränvinet åter. Han
uppvärmde mig i stallet och när jag kom åter upp, gaf ingen
% akt på mig. Men jag hade genomgått »Schreiberska kuren»
för lifstiden. Det var första gången jag smakade spirituösa
drycker och blef den sista, med undantag af en tid, då
medicinalrådet Roth för min matsmältning ordinerat
aptitsup, den jag likväl blott några gånger tvingade ner, förrän
brodervännen, gymnasiarchen P. H. Ling lärde mig det
större gagnet af gymnastik för magmusklernas rörande.
Samtidigt ledde Franzén min uppmärksamhet på den ädle
Torén, justitierådet, hvars skrift om brottmålen i riket, som
jag 1826 resenserade i Uriel, först gjorde mig bekant med
amerikanske läkaren dr Rush’s lära om spritdryckernas
ofränd-skap med våra vätskor och vårt blod. 1819 var supyrseln
nästan på sin höjd i Sverige, utan att man förrän 11 år
därefter ens ansåg möjligt att förena sig till måttligt bruk,
för att bryta seden att omåttligt bruka starka drycker. Jag
var ej sällan den ende i ett sällskap, hvilken ej söp, huru
många vi än voro där, och ganska ofta blef jag den,
som måste leda de berusade hem. Från ett disputations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
