- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
44

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den. Min bror, ii å 12-årig, trodde att en gräns måste
finnas, flätad af ormryggar mot afgrunden — en tanke, som
ju ock vaknat hos Völuspas skald. Då jag vid 16 års
ålder läst Bastholms filosofi för olärda, fick jag ofta ej sömn
i mina ögon förr än efter midnatten för funderingar, huru
Gud kunnat så bekymra sig om ett af knapphålshufvudena
i hans stora skapelse och det på ett sätt, som där blef till
så få människors räddning, antingen de fått kunskap om
räddningsmedlet eller ej. Och jag hörde otro hos lärare
och prester och ståndspersoner, och hos bönder fann jag 1
allmänhet tankelättja vara deras tros enda grund. Jag gick
för mig själf och tänkte, tills tankarna blef vo titaner, hvilka
böljade hopstappla blocken af den filosofi, vi lärt af
Chri-stoffer Heurlin, för att sedan bestorma himlen. Jag yppade
mina tvifvel för min far, som stilla beklagade mig, men
då min mor fått veta något om mitt nya vett, blef stor
sorg och hon begrät den stund, jag sändes till skolan. Men
en dag ropade jag mitt hevreka! Gud var oändlig. Hos

honom var hvarken stort eller litet, men för oss måste

just det skönjas som störst, att han sänkte sig till det
minsta. Kristus i tjänåreskepelsen var ju världens största
sammanbindningsmedel, då kejsarne i triumfvagnen blott
söndrade världen i anhängare och fiender. Kristus blef
åter stor för mitt inre öga.

Men likasom jag tagit sot i böcker, hade jag ock där
sökt bot. Som jag föga behöfde läsa på de läxor, jag hade
gemensamma med kamraterna eller explicera på förhand
Cicero de Officiis och Virgilii Aeneis o. d., så fick jag,
som vanligen uppsteg kl. 4 f. m., god tid att läsa andra
skrifter. Såsom de facto bibliotekarie hade jag också godt
tillfälle att låna böcker. Collins bibliotek i Ousby, som

upptog alla väggarne i ett litet rum, blef till stor del ge-

nomläst. Och jag läste Prideaux och Newtons förklaringar
om Daniels årsveckor med lika ifver, som Rollins och
Anquetils romerska historia, och dessa historiska skrifter
lästes med lika vetgirighet, som Anacharsis och An tenors

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free