Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daktsdödande konceptuppläsandet, ehuru, där inga hvarken
andliga eller naturliga gåfvor finnas hos talaren, jag
anser visserligen konceptet som ett mindre ondt än —
pladd-ret. Men hvilket fruktträd har ej sin skugga, omöjlig att
undanskaffa utan med själfva trädet?
Någon, som hört att redan 1817 en af mina vänner
funnit en smula svärmare uti mig och som ertappat mig
då redan i full ifver att omvända gymnasister i Växiö och
studenter i Lund från deism till kristendom, torde undra,
hvilken ändring jag egentligen undergick om våren 1819,
och därpå skall jag svara i korthet. Efter de djupa
sinnesrörelserna, som då nästan dagligen skakade mig och gjorde
bönerna så brinnande och själsstämningen så upphöjd eller
så nedpressad, synnerligen efter de få ögonblicken då
pastor Sellergren talat till mig om min plikt mot Kristi
kyrka och den enda möjliga räddningen för mig själf
genom att tränga hardt in till den personlige och i historien
framträdde samt i bibelordet ännu framträdande Kristus
— efter de sinnesrörelselserna blef där i öfvertygelsen ett
ljus, som allt mera dagades, ett själf medvetande, som
alltmera lugnade, i dessa förut alltför medvetslöst annammade
lärorna, som äro världsmänniskan så barbariska, om
väckelse, ny födelse, rättfärdiggörelse, helgelse, och ur dem
såsom medvetna utgick en absolut sedlig kraft — absolut,
säger jag, ty så länge dessa själsförnimmelser voro lefvande och
varma, var all förförelse omöjlig, åtminstone så, att jag skulle
kunnat göra en synd med öfvertygelse att den vore en
synd. Jag begriper således, huru dessa villoläror om
syndfriheten från Pelagius till Erik Jansson uppkommit. Från.
en tidpunkt af sådan sinnesstämning utgick teorien, som
sedan vidhölls af envishet, under det andra förföljde
kättaren. Jag kom dock ej på någon dylik teori, mycket
rädd för teorier i den tiden. Men säkert är, att min
sedliga kraft af denna nya andliga rörelse inom mig så
stärktes, att hvad som för en liflig ynglinganatur brukar
innebära farliga frestelser, för mig förlorade hvaije skymt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
