Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demiska lärare, äldre och yngre, kom han snart nog i allt
mera vidgad beröring. De flesta af dessa personligheter
fann han emellertid alldeles främmande för den tro, de idéer,
som beherrskade honom själf; och då hans eldiga sinne
och okufliga mod aldrig tilläto honom vare sig fördölja sin
öfvertygelse eller vid angrepp lämna den utan försvar, fick
han snart nog erfara hvad lifvet har att bjuda den, som
ärligt och oförskräckt hängifver sig åt högre idéers tjänst.
Det intresse, man egnade ideologen i hans närvaro, fann
han ofta förbytt i gyckel och hårda omdömen öfver den
frånvarande; och om än sedeifrarens varningar för tillfället
kunde mottagas med undfallenhet, blefvo de ej sällan längre
fram återgäldade med förtrytelse och fiendskap. Det var
ju helt naturligt, att W. med sina förutsättningar måste finna
sig tillbakastött af den tidstyp, som mötte honom; det var
lika naturligt, att han hastigt nog måste finna sig stå på
stridsfot med densamma; men af dem, som i honom sågo
en sanningens banérförare och med honom eldades af samma
tro, vann han dock en desto varmare hängifvenhet och
vänskap. Hade han kunnat välja att ensamt med dessa
lefva sitt lif, skulle han ock utan tvifvel undgått många
af kampplatsernas erfarenheter; men det valet lockade honom
icke. Hans mångsidiga intresse förde honom åt de mest
olika håll och aldrig såsom en blott passiv mottagare af
hvad andra gåfvo: hvad han ena ögonblicket emottagit, gaf
han i det nästa åt andra, men nu prägladt af hans egen
uppfattning, belyst af det ljus, som för honom var det
ledande och högsta. Det kunde vid en sådan snabbeld väl
icke undvikas att någon kula fick orätt riktning, eller att
något skott visade sig vara blott löst krut; och därmed gaf
han ock »lastarena rum». Men hans lifliga sinne lät
honom sällan märka det och hans vänner ursäktade honom
lätt. Underligt var häller icke, att man i allmänhet ej rätt
förstod en personlighet, hvilken lika mycket hänfördes af
Schartaus allvarliga katekesförhör som af Tegnérs lekande
privatlektioner; som studerade filosofi och vitterlek utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
