Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att därför rubbas i sin religiösa tro eller svika sin
renläriga bekännelse; som liflig och varm med det öppnaste
hjärta mötte ung och gammal, men vid anblicken af något
orent drag ögonblickligen kunde utslunga straffande blixtar,
hvilka icke blott blänkte på afstånd utan tvärtom kunde
på det allra skarpaste träffa föremålet.
I sina studentminnen skildrar honom Paul Gabriel
Ahn-felt från denna tid. »Bland alla mina promotionskamrater»,
skrifver han, »var ingen som på mig gjorde lifligare intryck
än P. Wieselgren. Först efter filologie kandidatexamen blef
jag med honom bekant och det genom Berlin, hos hvilken
jag först träffade honom. Som jag en dag inträdde i dennes
rum, stod Wieselgren omgifven af uppmärksamma kamrater
och höll ett fulminant tal öfver något stycke af svenska
literaturhistorien. En sådan svada hade jag aldrig hört
förr. Med den största sakkännedom och med genialiska
tankeblixtar belyste han sitt ämne. Jag förhöll mig
alldeles tyst, men efter föredragets slut kommer W. till mig
och drager mig afsides för att säga mig att vi måste bli
vänner. Han hade observerat mig hela terminen på
Schar-taus fredagsförhör, där jag äfven sett honom utan att veta
hvem det var. Icke många studenter frequenterade dessa
förhör, men W. saknades där aldrig.––––––— Han skref
redan då mycket vers, än på latin, än på svenska. Jag
hade ej sådant gods att bjuda på, men han höll mig ändå
till godo. Ästetik, historia och framför allt teologin
före-enade oss. I de flesta stycken visste W. mycket mer än
jag och hvad han visste kunde han redan då föra till torgs.
Väl högg han någongång i sten, då hans fantasi-rikedom
flödade öfver gränserna för hans vetande; men fick han än
orätt inför en strängare kritik, reste han sig snart ånyo
efter ett lidet nederlag. Wieselgrens profetiska natur har
aldrig låtit hejda sig af en lägre reflexion. Däraf hans
misstag såväl som hans förtjänster, dem ej alla i den tiden
ville erkänna. Inom småländska nationen hade han dock
stort anseende och uppträdde tidigt som offentlig talare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
