Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu nära trettio år längre fram i tiden erkänner han det.
»Jag bör», skrifver han då, »ej utan största tacksamhet
intyga den omsorg, Sandell hade att bevara mig för affall.
Och när jag fick ett allvarligt bref från denna vän, led jag
ofta djupt af de intryck, världen under tiden kunnat göra
på mitt hjärta.» Några hans anteckningar från närmaste
tiden före och efter det han lämnade Växiö visa ock, huru
uppmärksam han var vid sin själfpröfning. Att han en och
annan gång deltagit »i lekar, som befordrade rörelse», och
hvilka han ansåg oskyldiga, likasom ock att han visat sig
glad, undgår icke hans skärskådan. Han blef tydligen
under studenttiden mindre skrupulös i dylikt; men han
förökade ock därmed svårigheten for sina granskare att förstå
det inre sammanhanget i hans personlighet. Den
allvarligare kristendomen, i hvilken form den än vid denna tid
uppenbarade sig, lade ju mycken vikt vid ett visst yttre
sätt, som borde vidhållas så stereotypt som möjligt;
begripligt måste då vara, att man både på ena och andra
hållet stötte sig på och dömde en ung man, som emot all
vana äfven såsom kristen vågade vidblifva och röra sig efter
de lagar, som innelågo i hans egen personlighet.
Då W. i sina minnen ser tillbaka på den flock af
kamrater, som jämte honom ärnade bestiga Parnassen vid
pro-motionen 1823, är det icke få inom de olika
studentflockarna, som han känner sig kunna beteckna såsom vänner.
Bland landsmännen nämner han bland andra J. M.
Alm-quisty sedan kyrkoherde i Skärstad och ledamot af
präste-steståndet vid åtskilliga riksdagar. »Det var», skrifver han,
»en duktig yngling med uppåtsträfvande både sinne och
blick. Hans friare religionsåsikter både söndrade oss och
närmade oss till hvarandra; söndrade, ty jag ansåg honom
allt för fri och han mig allt för bunden; men jag älskade
hans forskningsande, en härlighet, som ej träffades hos
hvarje yngling, och då han sedan skref emot mig och jag
med allvar svarade honom, umgingos vi dock dagligen
såsom lika goda vänner. Kärare voro mig dock», fortsätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
