- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
64

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, »C. M. Westdahl, sedermera kyrkoherde i Karlshamn,
och J. D. Lönegren. Den senare närde redan då inom sig
ett johanneiskt fromhetslif. Han gick ock tidigt in i den
himmel, dit hans bön så lågande förut uppstigit. Olof
Thalin
var mig en varm vän, ehuru han ej hade mina
strängare begrepp om nöjen, hvilket gjorde att vi i åtskilligt
iakttogo beväpnad neutralitet. Men hans kärlek för
svenska folket, om ock mera politiskt uppfattad än min, var
mig kär. Han talte med, utsökt smak äfven i samtalsstil,
och allt omkring honom bar prägel af detta hans
hufvuddrag. Till prof på den enkelhet, som då rådde bland
kandidater, må nämnas, att då vi båda, som bodde på samma
ställe, skulle i vår tur hålla junta för kamraterna, bestod
jag fläsket och han potatisen — och detta var hela
kalaset! Thalin blef sedan kyrkoherde i Adelöf af Linköpings
stift.»

»Med Carl och Samuel Wieselqvist blef jag bekant i
Igelösa, där de som jag ofta voro gästvänner. De voro
båda stilla, älskliga ynglingar. Carl är nu medicine
doktor och provinsialläkare i Malmöhus län, Samuel
kyrkoherde inom Lunds stift. Alander, Ljungstedt och
Dahlstedt höllo jämna steg med hvarandra och med mig från
gymnasium upp på Parnassen. Alander dog såsom präst.
Det var en from och blyg yngling, men, där det gällde
läxor, främst bland oss alla. Hans sista sjukdom var
besynnerlig. Han förlorade talegåfvan och låg ytterst svag,
men med klar tanke. Vid hans sida satt hans fästmö,
Mina Hultman. Hennes förmåga att offra sina krafter för
hans vård var märkvärdig. Hon vakade vid hans
dödsbädd med lika tillgifvenhet som i åratal vid hans sjuksäng.
Jag såg dem bägge lika dödsbleka; han var det af sjukdom,
hon var det af sorg; några år förut såg man ej lätt ett skönare
par! All jordens lycka är förgänglig. Ljungstedt och
Dahlstedt bortrycktes af »the evil spirit», som Shakespeare
namnfäste. Den, som vet hvilka förluster denna »spiritus»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free