Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^Tranquebar utsänd dansk missionär dött, ditskickade en
efterträdare. Försöket att vinna förord hos
missionssäll-skapet i London, afvisades med förklaringen, att det icke
mottog utländingar. Så möttes motstånd öfver allt».
Sandell hade redan tidigare motsatt sig hans missionärsplaner
och upprepade nu för honom sin mening, att vi ock här
hemma behöfde missionärer. Såsom sådan borde han göra
fosterlandet tjänst. I tro att detta då vore meningen, lät
W. slutligen förmå sig att afstå från planerna på Japan.
Ännu sju skåningar namnfäster han vid öfverblicken
öfver sina vänner. »På Elias Fries’ botaniska excursioner»,
säger han, »blef jag bekant med den älsklige naturforskaren,
den tidigt bortgångne B. F. Fries och den i sin forskning
och i sitt sinne alltid glade C. J. Sundevall, hvilka båda
vunnit vetenskaplig ära. D. Scharffenberg och J. J.
Björkman blefyo sedermera läkare. N. H. Lovèn var tidigt
utvecklad, men uppenbarade ej gärna huru mycket han gick
för. C. G. Berlin bekände öppet, att han läste för
betygen, men förtjänte också vackra; utvecklade redan nu sina
parlamentariska talanger. J. Kléen, sedermera
fortifika-tionsgeneral, hörde ock till gruppen. Han tenterade ihop
med Lars Starck för professor Brag. »Herrn heter Kléen
men är stark och herrn heter Starck men är klen!» sade
professorn till dem vid tentamens slut.»
»Blekingsbon C. A. Bergman», fortsätter W., »var ett
utsprickande snille, förfölj dt af andras afund. Han utgaf
en samling vers under namn: den yngste skalden. En
afundsman insände i Karlshamns tidning, där Bergmans
fränder bodde i trakten, en smädlig recension, som gick ut
på att bevisa hurusom han bort kalla sig: den ynkligaste
skalden. Jag kände ej Bergman då, men fann detta anfall
obefogadt och insände till samma tidning en motrecension.
Ehuru jag ej namngaf mig, gissade man dock på mig
såsom motrecensenten, och möjligen var det detta, som gjorde,
att B. sedermera närmade sig mig. Jag höll af honom,
-afven då han i sin religionsfilosofi gick väl mycket åt vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
