- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
71

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

röra sig med romarspråket i både vers och prosa. »Men
redan disharmonisk, i följd af sin olyckliga diet, kunde
han», säger W., »än gräla på mig, än omfamna och kyssa
mig, erkännande mig såsom en broder. Redan om
morgnarna var han svår att träffa nykter, hälst han hade flaskan
under hyendet. Det gjorde mig grufligt ondt — och det
bidrog ej att minska min öfverklagade fanatism för
nykterheten.»

Äfven matheseos professorn C. E. Kjellin hörde till
dem, som visade W. vänskap. »Ehuru blott 50-årig»,
skrif-ver W. om denne (1823) Ȋr han redan lutande, nedtryckt
både af jordiska mödor och lärda förtjänster; ty han har
ansenligt af båda slagen och båda äro bördor på hans
skuldror. De stora, svarta lockarne hänga ofvan många
ljusa tankar; ögonen äro klara, blickarne lifliga. Inom ett
visst skrå har han opinionen emot sig och anfalles af detta
stundom hårdt nog. Jag har hos honom funnit en djup
religiös känsla likasom ock åtlydnad af Jesu bud: ’varen
såsom barn!’ och detta har intagit mig så, att jag ej
uppmärksamt afhört hans klandrare. ’Ingen’, sade han mig
en gång, ’har riktigare bedömt mig än ni. Jag är ett barn
och ett barn vill jag blifva’. W. ansåg honom såsom en
lärd teolog och intresserade sig varmt för hans öfvergång
till den prästerliga ämbetsbanan. Han vann ock denna sin
önskan, då Kjellin några år senare med W. såsom liflig
förespråkare fick Kumla regala pastorat.

»Både kär och vördnadsvärd», säger W., »blef mig juris
professorn J. Holmbergsson. Han är en man från
forntiden, men detta ej blott för sitt vördiga skäggs skull.
Han är bottenärlig som samvetet och rättvis som döden.
Men äfven med skuldror som Atlas skulle han ej förmå
att bära det kall han fått. Han ensam skall bilda största
delen af södra Sveriges ämbetsmannakår; han anser sig ock
vara hållkarl på befordringens gästgifvaregård, och känner
sig blott i stånd att genom sin senfärdighet uppehålla,
men ej att hindra den mängd af resande, som där anmäler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free