Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domarne, efter den tog mera karaktär af föräldra- och
broderskärlek än patron- och klientförhållande. Jag förklarar
det själf så här. De unge grefvarne voro ej lärda, men de
värderade vetande och hörde hällre föredrag än läste böcker.
Grefven, hans excellens, kunde vida mer än jag i mycket,
men i mycket hade jag senare inhämtat mitt vetande, och
det stod klarare och mera lefvande i mitt minne, och just
i Svenska historien, däri han hälst samtalade, träffade han
här en, som kände många för honom okända mellanlänkar;
det var honom angenämt. Snart blef det honom verkligen
en plåga* om han påräknat ett aftonsamtal, och jag var
borta; det må då vara förlåtligt, om jag blef intagen i
gubben. Vi sade och skrefvo till hvarandra sötsaker lika
ärligt och smickerlöst båda två, och då jag upptäckte
något, som jag ogillade, dref samma varma kärlek mig att
säga till därom. Denna min uppriktighet vållade blott ett
ögonblicks obehag, men verkade ej alltid den ändring jag
åsyftade. Jag yppade naturligtvis icke för andra, hvad de
skulle ansett såsom en stor djärfhet, men inspektören på
stället kunde komma att höra tvister, hvilka han erkände,
väckte hans förundran.
De unge grefvarne, synnerligen sonen Gustaf, ville
gärna utbilda sig till parlamentariska talare, och vi »höllo
riksdag» stundom långt in på nätterna. Ofta deltogo häri
högvälborenheter af de gamla historiska ätterna. Men
excellensen fruktade, att ryktet härom skulle bäras fram i någon
sådan form, att Carl Johans misstankar däraf skulle kunna
förstärkas; och på hans önskan inställdes därför våra
oskyldiga öfningar.
Jag har annorstädes tecknat dessa grefvar, fader och
son, och vill här blott tillägga, att vi i de ting, hvari vi
voro olika, hufvudsakligen förblefvo oss lika. Grefve Jacob
var visserligen lättsinnig, men alldeles icke i Tegnérs stil.
Han hade vördnad för ungdom och barn, öch brast aldrig
i hvad en god uppfostran i den sociala umgängelsen kräfver.
Jag kan ej erinra mig ett tvetydigt skämt af honom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
