Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en öfvertygelse, som bjöd honom att själf fullfölja
bevisföringen.
En af de vid detta tillfälle närvarande meddelade sedan
Wieselgren, att då denne baron Löwen någon tid därefter
aflidit och hans son, som nyss sluppit ur gäldstugan, skulle
uppsöka de sedelpackor, man visste att fadern, för att ej
förlora på utlåning, magasinerat i någon källare, dessa visst
också funnos, men så genomdränkta af vatten och förstörda
af fukt att de icke dugde att utlämnas i rörelsen och ej
häller af banken inlöstes.
Frukosten slöt; gatan där nedanför var redan full af
folk, man började vänta de kungliga vagnarna och slutligen
kom ögonblicket. »Jag glömmer ej,» berättar W., »när
den unga furstinnans vagn stannade under Braheska
fönstren för att ge henne tillfälle att hälsa. Redan hade hon
nickat och hälsat så att det späda hufvudet syntes trött;
men i hennes blick låg en själsskönhet, som man sällan ser
på jorden. Nu tog Schröder mig vid armen och vi
skyndade med några af de öfriga ned på gatan för att än en
gång hinna få se det ansiktet. I Storkyrkobrinken
stannade åter vagnen; den påträngande massan sköt oss fram
mot densamma, men jag satte foten mot ena framhjulet och
tryckte oss tillbaka. I trängseln förlorade jag Schröder,
men Gustaf De la Gardie och jag fortsatte vår väg upp till
slottet, där vi fingo plats i Högsta Domstolens yttre rum,
genom hvilket sedan processionen gick. Gustaf De la
Gardie visade mig i den de märklige män, jag eftersporde.
Uttrycksfullare än konung Carl Johans var dock ingéns
blick, ingens anletsdrag, och skönare än Oscars och
Josefinas voro inga anleten bland tusentalen.»
Såsom den bästa bekantskapen från dessa dagar
nämner han Frans Michael Franzén, då kyrkoherde i Klara.
Det förestående minnestalet öfver Magnus Gabriel De la
Gardie hade föranledt Franzén att, såsom redan nämts,
begära material därtill från Löberöd och detta gaf W.
anledning att nu besöka honom. »Huru väl minnes jag icke», be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
