Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluten, ofta satte sig. Jämte vagnen stod en flock
studenter; de gissade, att den där herrn nog vore polack och att
jag också vore det; därjämte ondgjorde de sig öfver en
f. d. kamrat, som var med på båten, men som låtsade sig
icke känna igen dem, sedan han såsom adlig huspredikant
fått kallelse till ett pastorat. Sedan vi en stund stått och
sett på hvarandra, roade det mig att tilltala denne på latin;
det vore mig angenämt, om jag såsom främling kunde få
utbedja mig några upplysningar af honom. Han stammade
några ord till svar, men gick strax ned i salongen — detta
till studenternas synbara förnöjelse. Den förödmjukelse,
jag sålunda vållat den förnäme huspredikanten, höll
emellertid ögonblicket efter på att drabba mig själf; ty mannen
med ärret öfver kinden vände sig nu till mig och yttrade
några ord, af hvilka jag begrep ingenting. Jag tog det
för polska, i tro att studenterna haft rätt i sin förmodan
rörande honom; och jag svarade därför på latin, att jag
vore ledsen att icke alls vara bekant med polska språket.
Då bredde sig ett löje öfver det stela ansiktet, han böd mig
sitta upp i vagnen och talade — nu så långsamt, att jag
förstod, hurusom han på engelskt manér yttrade: ’est mihi
jucundum te loqui lingua latina’. Jag lärde mig lätt tyda
hans uttal; en hans reskamrat kom snart också upp till
oss i vagnen och vi förstodo hvarandra hastigt nog utan
svårighet. Mannen med ärret var en engelsk öfverste
Hen-neker, adjutant hos kung Georg; reskamraten var en lord
Wilbraham. Själf hade jag ju aldrig varit i Uppsala; men
ändå måste jag där göra mitt inträde som ciceron åt dessa
båda engelsmän. De önskade först af allt att få besöka
Thunberg på Tunaberg. De gingo hela alléen upp med
obetäckta hufvuden och likaså då de aflägsnade sig, därmed
visande sin dévotion för Linnés ’siste och störste lärjunge’.
Sedan förde jag dem upp till professor Ödmann, hvars
bostad jag skaffade mig reda på. Gubben tog emot oss, som
vanligt liggande i sin säng — den han såsom bekant
under 45 år icke lämnade — jag föreställde främlingarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
