- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
90

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på en soffa. ’Esse minor’ berättade, att en flock vänner
från Stockholm följt honom några mil till vägs och
po-kulerat å gästgifvargårdarna.

Jag fann, för att tala Jean Pauls språk, en världsironi
i det förhållandet, att då Tegnér som skald, lefvande i sin
stjärnsång, lyfte hundratals bildade män mot stjärnorna,
kunde Tegnér som människa sjunka nästan under den
mänskliga vändkretsen.

»Och», tillägger W., »jag är berättigad att bekänna
dylika erfarenheter för att sätta alla i tillfälle att begripa,
huru min harm emot rusets däm on slutligen kunde stiga
ända till kokpunkten.»

På grefve De la Gardies önskan lämnade Wieselgren i
Augusti Uppsala för att följa den förstnämde till Löberöd,
där det dokument skulle uppsökas, hvarigenom kungl.
rådet, grefve Axel Julius De la Gardies barn förklarat sig
ur-arfva efter sin genom reduktionen ruinerade fader. Med
ångfartyget Carl Johan anträddes färden. Men fartyget
kunde ej segla emot vinden, ej komma fram ens i stiltje.
Och en sådan inträffade, då de voro vid Elfsnabben; de
lågo två dygn på samma punkt, väntande att vind skulle
komma med förestående månskifte. Detta kom, men utan
att medföra vind; kaptenen menade, att man nu finge
hoppas på det nästa. För W. återstod då blott att återvända
till Stockholm, där han i midten af september skulle
tillträda konditionen hos Skjöldebrands. Han for tillbaka på
en stor höskuta, som roddes af två pigor, af hvilka den
ena korrekt använde en mängd franska ord. Förvånad
häröfver gaf han sig i tal med henne och vann
upplysningen, att hon vore en fröken Liewen, dotter till en
baron Liewen, som 1809 stupat under ett försök att egga
finska bönder till försvar mot ryska trupper. Änkan hade
sedan med sin dotter flytt till Stockholm, där hon blott
förhjälpts till fribröd på Katarina församlings fattighus;
men dottern hade hällre valt att arbeta såsom piga bland
bönder, där ingen kände hennes förödmjukelse. H011 visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free