Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vara kusin med d. v. landtmarskalken, grefve C. de
Geer. Till denne skref sedan W. om saken, och han sände
honom 50 rdr b:co att tillställa henne.1
Det var vid början af september W. återkom till
huf-vudstaden. Under väntan på att få en penningremiss från
sin far returnerad från Lund till Stockholm lefde han nu
ett par veckor i, som han säger, mycket »poetiska
omständigheter»; han skref nämligen under denna tid sina
minnessånger ur Värend, och hade samtidigt två riksdaler att
lefva på. Hvaije dag kl. 10 f. m., gick han långt ut på
norr eller söder, där ingen kände honom, köpte sig i
någon brödbod en rågbulle för 2 skilling, gick så in i ett
mjölkstånd och köpte för 2 skilling mjölk, däri han
doppade sin rågbulle. Det var jämte mycket vatten hans spis
för dygnet. Söndagen bestod han sig en portion buljong
hos den i fersenska mordhistorien kände värdshusvärden
Lambert. Flere vänner råkade han under denna tid, men
att af någon begära få låna pengar var honom omöjligt.
Han höll ut på sin knappa diet utan att låta någon märka
det; och efter fjorton dagars väntan ankom slutligen
pennin gremissen.
Till Skårby, grefve Skjöldebrands landtegendom, begaf
sig W. i midten af september och blef där införd bland
Sveriges Whig-adel; han fick godt tillfälle att jämföra den med
den svenska Tory-adel, hvilken han förut i grefve De la
Gardies hus sett på nära håll. Ett mera jämnt, värdigt
och ädelt hem än det Skjöldebrandska ansåg han svårt att
finna. Husfadern ej blott samlade konstens och litteraturens
skatter utan förmådde i flera riktningar själf öka dem. Ån
anslogs han under vandringar vid Mälarvikarna af någon
skön utsikt, hvilken han kort därefter med pänseln fäste
1 »Wieselgren är en trollkarl!» yttrade E. G. Geijer, då han
hörde detta omtalas. Mindre än så kunde, ansåg han, icke den vara,
som förmått millionären C. de Geer till en så stor gåfva — samma
de G., som för den lilla årsafgiftens skull utgått ur
Vetenskaps-socie-teteu i Uppsala, hvilken hans farfar varit med om att grundlägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
