Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen ock därmed, ehuru han gärna bortlade dessa sina
anteckningar för att skrifva ett sorgespel eller en dram.»
Under en botanisk exkursion samma höst råkade W.
ut för ett olycksfall, som kunnat medföra svåra följder.
Han gick en dag mot slutet af oktober jämte Mälarens
eller Skårbysjöns stränder för att söka sig nya
kryptogamer för sitt herbarium, då han fick se en honom obekant
laf på en af de grenar, som från en sälg vid stranden sköt
ut öfver vattnet. Han klef upp i trädet och fattade uti
grenen — men den bröts af vid stammen, och han föll i
sjön å strandens klapperstenar, grenen slog honom hårdt
i hufvudet och blef liggande öfver honom, som, svårt
rådbråkad, blott med stor möda förmådde hålla hufvudet öfver
vattnet. Slutligen lyckades han krafla sig upp på
stranden; där upptäcktes han af något arbetsfolk, som bar
honom hem. En läkare eftersändes och kom — alldeles
drucken. Han hade fått för sig, att patienten själf var
läkare, och hemställde därför till denne, vid det feberyrseln
då och då släppte, att han skulle diktera hvad som kunde
vara bäst att ordinera. Grefvinnan Skjöldebrand fick dock
ändtligen mannen att förstå oriktigheten af sin
föreställning, och han skref då ett recept på kolokvintpiller, med
hvilket kammartjänaren for in till Stockholm, ålagd af
grefvinnan att före dess inlämnande på apoteket uppvisa det
för medicinalrådet Georg Roth. Denne fann, att patienten
skulle dött, om receptet följts. Han skref själf ett annat
och vårdade sedan W. på det ömmaste. Detta föranledde
denne att, sedan han återställts, i en dedikation tacka sin
räddare.
»Senare på hösten», berättar W., »skedde inflyttningen
till hufvudstaden, där jag genom excellenserna Skjöldebrand
och De la Gardie snart blef införd hos den tidens vittra
notabiliteter. Till Leopold hade den sistnämnde redan vid
föregående midsommar fört mig. Klockan 6 eller senast 7
f. m. började min undervisning för de unge
Skjöldebran-darne, men kl. 5 eller senast 6 e. m. upphörde den, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
