Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde gå ut till vittra lag, om jag så ville; men helst var
jag dock hemma hos principalen, när han hade tid att taga
emot både mig och sina söner. Hvaije vecka hade han
musici^ hos sig, då vid hvilostunden lärorika samtal höllos.
Striden mellan gamla och nya skolan streds som bäst;
min ställning till dem båda blef den beväpnade
neutralitetens. Jag umgicks både hos Leopolds och Hammarskjölds,
både hos Wallmarks och Dahlgrens. Väl insåg jag det
gagn för vår utbildning, som uppkommit både af den
gamla skolans försök att hämta franska estetiken såsom en
guvernant in i landet och af nya skolans att hit införa
den tyska såsom informator; men jag tyckte, att vår
bildning nu borde vara vid myndighetsåren och hädanefter
sträfva att bli svensk. Den ultra patriotism, man i mycket
förebrådde mig och som stundom hedrades med namnet
Rudbeckianism, äfven då jag grundligt kritiserade, ej blott
som andra begabbade Atlanticans satser, inverkade härvid.
Jag ville förena de stridande parterna och lifva dem att
gemensamt arbeta för den gemensamma svenskheten.
Franzén var varm för denna idé, och jag for till Uppsala för
att förmå Atterbom komma till Stockholm och besöka
Leopold, dit Franzén lofvat föra honom såsom son af en
Leopolds ungdomsvän. Vi talade länge därom en stjärnklar
afton i Oden slund. Atterbom yttrade sig därunder mycket
vackert om flera af Leopolds poemer, hvilket jag bar fram,
så förberedande sinnet hos den gamle. Kort efter anlände
Atterbom och fördes af Franzén till den blinde
skalde-konuttgen. Men det lyckades ej rätt väl. Leopold hade
smått sårats af ett och annat, som visade, att Atterbom ej
var så fin hofman som Leopold. Närmandet hade dock
skett, och jag hade vunnit Atterboms vänner i Stockholm
att gilla detta offer på humanitetens altare.»
Mot bägge skolorna förfäktade W. värdet och
betydelsen af vår inhemska äldre litteratur, den han ansåg dem
båda orättvist ringakta. Han kände den måhända bättre
än de flesta på den tiden, och han fullföljde alltjämt sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
