Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet i hufvudstaden representerades nämligen vid denna tid
företrädesvis af herrnhutismen och svedenborgianismen;
icke få af de bildade klasserna hade slutit sig till endera
af dessa åskådningar. Den gamla lutherska
lärouppfatt-ningen var dock icke heller utan målsmän. För W. tedde
sig det hela såsom en förbistring, hvilken, om ej Ordet
såsom den andliga världens sol finge ordna allas banor,
skulle vålla ett »villrådigt kringirrande», till största men
för både de enskilda och församlingen. Införd i den fromma
grefvinnan Eva Charlotta Ankarcronas sällskapskrets, där
brödraförsamlingens anda starkt gjorde sig gällande, skydde
han därför icke att angripa, hvad han hos »bröderna» fann
ensidigt eller skeft, likasom han ock i presidenten
Bill-bergs krets bekämpade den af värden själf omfattade
svedenborgianismen; både i det enskilda umgänget och från
predikstolen häfdade han mot fraskristendom, neologi o^h
tom deklamation den djupare uppfattning af kristendomen,
han med sin egen erfarenhet redan tidigt införlifvat. »Det
är mig icke obekant», skref ock Sellergren till honom den
14 Febr. 1826, »att du predikar och frimodigt vittnar om
sanningen. Jag har detta af en person, som själf hör dig
och finner sig däraf mycket uppbygd». Men i de dagarna
var en sådan förkunnelse i hufvudstaden rätt ovanlig, för
att icke säga stötande; den neologiska uppfattningen var ännu
mycket gängse bland både präster och lekmän och så kunde
han ju heller icke undgå att särskildt bland anhängarne af
denna riktning skaffa sig många vedersakare.
Då han en söndag skulle hjälpa någon vän med att i
hans kyrka predika, hade en flock af sådana, med eller utan
prästkragar, öfverenskommit att åhöra honom för att
såme-delst skaffa sig ämne för kritik och rolighet på
predikantens bekostnad. Denne fick veta däraf. Han öfversatte
därför ett par af Luthers predikningar och anordnade dem
till en, hvilken han därpå uppläste, allt under det flocken
med begabbande miner gjorde sig lustig öfver dess
innehåll. Så nåddes slutet. »Nu tron I väl,» tilläde då pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
