- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
109

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikanten, »att hvad I hafven hört, förskrifver sig från mig,
en så obetydlig människa; men nej, det är icke så. Den,
som så talar, är den gudsmannen Mårten Luther». Och
så jämförde han i korta skarpa drag hvad som vanligen
utgafs för att vara kristendom, med den gamle
protestantiske kyrkofaderns tro. Förlägna smögo sig spefåglarna bort,
den ena efter den andra; men de rationalistiska prästernas
förbittring emot deras djärfve motståndare ökades
naturligtvis än mera, och det sades, att de skulle hört sig för, om
icke något förbud för denne lekman att vidare uppträda
skulle kunna utverkas, Däraf blef dock intet, och
stämningen lugnade sig efter hand \

Franzén var honom alltjämt en pålitlig meningsvän,
hvars råd han ock ofta inhemtade, om han än icke alltid
följde det Redan nu fanns allt för mycket af Ti tan hos
W., för att den blide Franzén skulle kunnat i allt gilla hans
vägar. Men det påverkade icke den tillgifvenhet, som dem
emellan utbildat sig. Åfven här måste dock Franzén söka
dämpa det blossande i sin unge väns känsla; han tog löfte
af honom att icke någonstädes skrifva något om sin
till-gifvfcnhet för honom, enär han väl visste, att det skrifna
lätt skulle kunna slå öfver i panegyrik. Och den unge
obändige lät här binda sig. »Men då man bör», sade
Franzén vid samma tillfälle, »då får ingenting afskräcka oss
från att skrifva hvad vår öfvertygelse är». Däri hade W.
lätt att instämma.

En allvarsam sammanstötning mellan herrnhutarne och
honom kom att ega rum en afton i November 1825, då han
jämte, bland andra, brödraförsamlingens i Stockholm
dåvarande föreståndare, pastor Warnecke, var inbjuden till ett
sam-kväm hos tvänne äldre fröknar Boye och Ribe, som kring
sig samlat åtskilliga ur sagda krets. Man yttrade sig
tämligen skarpt emot lagpredikanter. »Skola sådana fördömas»,

1 F. Hammerich, Reise gjennem Sydsverrig, 1834. — Brage o g
Idun 1839—40 utg. af Fredr. Barfod 2, 2 p. 567. Köpenhamn 1840.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free