Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utlät sig då W., »träffas äfven Herren Kristus af domen;
ty han är bland dem den ypperste». Så gafs honom att
läsa en bön, som skulle vara så vacker. W. läste ett stycke
men lade bort den. »Denna bön,» sade han, »måste vara
skrifven af en omvänd slaktare.» Omdömet väckte
sensation; man fann det, mildast sagd t, obetänkt. »Mina
vänner,» tog då W. till ordet; »jag älskar bröderna, emedan de
älska Herren. Men de nedsätta honom ändå, och det mer
än neologerna. Ty dessa göra honom till en stor
människa, men bröderna göra honom till en vek och ötntålig,
änskönt martyrerna visat oss, att människonaturen, fattad
af en stor och skön känsla, kan bli otillgänglig för plågor,
som genom nerverna skola meddelas själen. Om
martyrerna, glada och triumferande, kunde sjunga ur bålets
lågor — hvarför då frånkänna Herren denna sinnesstorhet?
Han öppnade ju ej sin mun till klagan; lugn stod han
och blott frågade den, som slog honom, med hvad rätt han
så gjorde. Böra vi då ställa oss lika med judarnes
gråterskor och jämra oss öfver hans slag och sår? Dylika kunna
vi själfva få och tåla det. Vi bli därför ingenting
gudomligt. Och huru göra apostlarne? Äfven de beskrifva Jesu
kärlek, Johannes har därom skrifvit ett helt bref, och han
kände den kärleken bättre än någon af bröderna — men
han nämner där ingen gång blod eller sår i asketisk stil!»
»Ack», utbrast nu en af sällskapet, »ack hvad detta gläder
Jag kan då hoppas att min käre frälsare led mindre
plågor!»
Vid tankeutbyten med presidenten Billberg kom en
gång på tal den enligt dennes omdöme orimliga läran, att
»tre kunde vara en och en kunde vara tre.» — »Den är ej
orimlig», förklarar W., »jag skall visa det. Ni inträder i ett rum,
herr president, där ni ser framför er en familj, hvars
egendom brunnit upp; den lefde förr i flärd och dårskap, den
familjen, nu däremot präglas den af allvar och besinning.
Då vaknar i er hjärna den idén\ olyckan kan vara en lycka!
Men ingen ser eller erfar denna idé; ehuru hon är i rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
