Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högstämdt vackra inledningsdikten Uriel (= Guds ljus)1,
»Den sanna salighetens väg», >Efter en sjukdom», och
’»Efter en nattvardsgång i Kungskolmskyrkan% representera här
jämte en afskedssång till kyrkoherden Johan Waetterdahl
hans andliga diktkonst. Den förstnämda må här anföras:
Uriel.
Tom som världslig vishet för ångrens bröst,
Mörk, som evigheteten för brottets blick,
Jorden var i Tidens begynnelse.
Satt den Evige
På ljusets thron
I himlarnas medelpunkt.
I Hans tanke
Redan blomstrade
Tusen världar;
I Hans hjärta
Re’n Försoningens
Hemlighet låg.
Han såg ned på jorden, som solen på
Ett snötäckt »fält
Tills vintren försvinner och kullarne stå,
Som blomstertält
Nu Uriel sjöng,
Främst bland Englar,
Hans lof vid thronen
Med trefaldtchor.
Morgonstjärnorna
Lofvade Gud,
Och alla hans barn
Fröjdade sig.
1 I sina berättelser »Ur Minnet och Dagboken», i, p. 22, förtäljer
B. Wadström, att han en dag på våren 1853, då han för första
gången besökte K. O. Rosenius, frågat denne, i hvilken sång ett par för
den frågande fullkomligt obekanta verser stodo, dem Rosenius under
deras samtal anfört och hvilka synnerligen anslagit Wadström.
Rosenius citerade då ett par verser till af samma sång; »och» fortsätter
W., »vid vår ökade beundran och önskan att höra ännu mer, anförde
han ur minnet hela det storslagna poemet ’Uriel’.
Peter IVie^elgrtH. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
