- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
120

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast de komma.» Och en dag tog Syl vander honom ut
med sig till Långholmen för att visa honom, huru han
utfört förslaget. Han hade låtit afbalka nedre delen af
fönstren; fången hade så blott himlen att se på, likasom blott
bibeln att tala med. W. erkände att hans förslag därmed
förskönats. Men justitiestatsministern hade intet sinne för
dessa fromma experiment. »Hederskänslan», hade han
förklarat, »är det enda, hvarigenom brottslingen kan
förbättras.» Och därför ville Syl vander ej stanna i den nya
styrelsen.

I det svårt spolierade Wirsénska huset, där en syster
till den aflidna amiralskan, en enkefru-landshöfdingska Lov.
Lange, omhändertagit de husmoderliga omsorgerna, skötte
W. de föräldralöse barnens undervisning med ett så mycket
varmare intresse, som dessa barns begåfning var ovanlig
och deras personligheter honom i hög grad sympatiska.
Men huru djupt han än kände sig fästad vid dem, lät han
dock icke detta förmå sig till någon jämkning i de kraf,
hans uppfostringsgrundsatser förestafvade. Dessa stodo i
strid med dem biskop Wallin — gift med en kusin till
fruarna Wirsén — i fråga om sina fosterbarn tillämpade,
och livilka gingo ut på större frihet för de uppväxande;
Wallinska barnen voro tidigt balernas och societetens små
prydnader. Alla talte om dem, men inga om de Wirsénska;
och fostermodern fann detta tråkigt. Men förmyndaren,
grefve Wirsén, som vid sitt sista samtal med amiralen, hört
denne gilla den nye informatorns principer, gick icke längre
än till erinringar om Wallins stora auktoritet; när
informatorn ej lät sig häraf påverkas, fick därvid bero. De
Wirsénska barnen fingo således ej »komma ut i världen».
Men deras fostermor tröstades dock genom de beundrande
erkännanden, familjens vänner ägnade de uppväxande
fader-och moderlösa barnen, hvilka ock alla lyckligt danades till
både hufvud och karaktär.

Ett litet drag, betecknande för både dem och deras
lärare, må i detta sammanhang anföras. De firade sin jul’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free