Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demici i Lund. »Jag vill dock intet säga därom», yttrade
Tannström; »på den fot det nu är ställdt, skulle de ädlaste
kanske nedfalla till detsamma. Jag anklagar däremot
tiden och ställningen. :>
»Nå, hvad ger ni för svar?» sporde åter Tannström,
då W. reste sig för att gå. »Det är ledsamt att ni tagit
så lång permission; skulle den ej kunna förminskas?
Lindfors kan ej orka att längre förestå bägge professionerna».
Förslaget om vikariat fann han opraktiskt.
W. svarade, att han i september 1826 skulle, enligt
öfverenskommelse med aflidne amiralen af Wirsén, få sin
kondition akademisk och då kunde vara till reds, men att
han hälst .önskade få i Sjöborgs tid vara vikarius. »Ja»,
utlät sig T., »laga er då till reds till nästa höst, så må
Lindfors träla till dess.»
Lindfors önskade själf intet högre än att få W. till
sin efterträdare såsom hist. professor. »Här är verkligen»,
skref han i febr. 1826, »ingen som duger. En sådan måste
sökas utom akademien, om tit. aflägsnar sig. — — —
Visst är mycket att betänka: hat, afund, förtal, smädelse....
men detta kan ej vara till evig tid.»
Man hade sagt W., att Bolméer ärnade söka
förflyttning till denna professur. Han hade länge varit adjunkt
i historien, var dessutom Tegnérs och Agardhs vän och
»farlig såsom rumlarnes öfverste». Tvifvelsutan ville W.
undvika att mot sig uppkalla värre afvoghet från denna
mäktiga flock, än hvad han redan i följd af »andens
naturlag» måste bereda sig på att få erfara. Oaktadt han visste,
att kanslern, kronprinsen Oscar, delade
kanslerssekretera-rens önskan, framhärdade han därför äfven vid detta
tillfälle i sitt beslut och inlämnade ingen ansökan. Men
Bolméer sökte icke heller; ende sökanden blef den.mycket
egendomlige filosofie professorn Ebbe Samuel Bring. Det
kan knappast förvåna, om under dessa omständigheter W.
fick erfara sina gynnares harm. För kanslerssekreteraren
sökte han ursäkta sig med, att han behöfde tid för att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
