Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där den vanligaste klokhet bort mana honom att låta svärdet
förblifva i skidan; alltid lika oförställdt lade han sin hela
personlighet i dagen. Att visa sig annorlunda än han var,
förblef en för honom alltid lika okänd konst.1
I akademiska konsistoriet i Lund hade det parti, som
leddes af professor Lidbeck, ännu att påräkna en tämligen
säker öfvermakt i de strider, som därinom utkämpades.
Underrättad af kanslerssekreteraren om huru oskyldig W.
varit till sin adjunktsutnämning, hade Lidbeck med
mycken vänlighet hälsat honom välkommen till sin nya
uppgift; och då Lidbeck såsom vald till akademiens rektor
för läsåret 1826—27 icke ville därunder sköta sin professur,
föreslog han W. till sin vikarie. Men Bolméerska
partiet hade en annan kandidat i Rostocksmagistern och
pro-fessorssonen, docenten i ämnet E. Lundblad, ett godt
huf-vud med glada vanor och dåliga affärer, dessutom svåger
till Bolméer. Underrättad härom, hade W. låtit veta, att
om han icke blefve föreslagen, skulle han klaga; blefve
han föreslagen, skulle han däremot undanbedja sig
förordnandet. Han hade bestämt sig för detta
tillvägagå-ende af särskild hänsyn till Lidbeck, som var rätt
känslig och hvars frid nu hotades af »herbergisterna».
Lidbeck begärde dock icke denna eftergift, och Lindfors
1 Ett roligt bevis å hans omedvetenhet om annan drifkraft än
sanning och uppriktighet må här anföras. I ett bref af d. 15 febr.
1837 från W. till Lénström ger den förre några omdömen om svenska
skalder och talar därvid ock om P. H. Ling. »Denne», skrifver han,
»hör till de poeter, som alla upphöja och ingen läser. Han är
lyrisk skald. Lyrikern är själf allt, afspeglar allt i sin individualitet
Häraf hans entonighet som epiker och dramatiker. Jag har en gång
försökt säga honom det, men han blef så berserkisk, att han skrek,
att om jag ej stannade, finge han giktvärken åter, då jag, som ej
är bödel, teg». — W. kunde tydligen alls icke förstå den inverkan
hans omdöme utöfvade å den sålunda bedömde skalden. Var
omdömet santf — det var för honom den enda synpunkten; var det
sant, borde det ock tålas. Icke utan en djup inre mening lät han
ock vid denna tid i sitt signet ingravera orden: pro vero. Det
valspråket var han ock trogen hela sitt lif igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
