- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
137

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter i Lund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

larestolar? Man invände ej, att fienden är en af de onda
andar. under himmelen, på hvilkens luftgestalt ingen klinga
biter, då däremot de öfriga kämpade mot bestämda, lätt
öfverräkneliga fiender. Men var ej egennyttan, mot
hvil-ken den ädle Wilberforce reste sig i underhuset, lika så
väl en last som de laster, mot hvilka staten besoldar sina
tusen (predikstols) talare, som den last, hvilken rullar sig
lik en lavin från lagstiftningens spets, hotande att begrafva
hela landet under sin ständigt tilltagande massa? Må man
förlåta mig detta mitt prcetereaque censeo.»

Han återkommer än en gång till samma ämne. »Om
dryckenskapen», heter det då, »lik en Nidhögg tärer på
Tidsträdets rot, om lättsinnets Rotatoski löper upp och
ned på hvarje gren af den väldiga kronan, och därunder,
’öster i järnskog’, fostras en ulf, hvars öfverkäke en gång
synes komma att hinna himlen, då dess underkäke trycker
jorden, då är det tid, att äfven andra krafter anlitas än dem
tabellerna upptaga, att den konst, genom hvilken de
moraliska krafterna uppkallas, stärkas och ledas hos
menigheterna, åter upplifvas — den naturliga, den fria
talare-konsten.... Utan genom det lefvande talet uppväckes ett
folk ur sin letargi blott af så stora skakningar i tidens
händelser, att jorden skälfver.»

Etikern griper i dessa ord rodret å ästetikerns farkost
och vrider profetiskt dess stäf åt en uppgift, han tydligen
ännu icke tänkt sig såsom just sin egen.

* *

*



»Vid biblioteket*, säger W. på tal om sin där utöfvade
verksamhet, »nedlade jag mera kropps- än själskrafter».
Det kan vara sant; men så nedlade han de förra under
sin tjänstgöring därstädes till en grad, som höll på att
alldeles tillintetgöra dem. Med sin vanliga ohejdbara energi
tog han itu med allt, som kunde vara att genomse, ändra,
ordna; icke blott om dagarne arbetade han där, mången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free