Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vesterstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En åbo Sören hade en tokig hustru, hvars dotter Anna
kallades Jonasdotter efter en lagman, hvars barn hon
ansågs vara. Sören ihjälslogs nära Östraby kyrka af en man
i Hjerås, som därför kom på Elfsborgs fästning. Hustrun
fick skiljsmessa och gifte om sig; dottren var ogift, men
gick omkring och tiggde med två sina barn, af hvilka hon
bar det ena på ryggen, det andra på armen. Det ena
barnets far var en gift soldat, som sedan fick af tjäna straff å
Malmö fästning. Vid ett förhör i Vesterstad befanns en
50-årig dräng, Sven Persson, väl hafva hört namnet »Jössus»,
men visste icke hvem som burit det, och namnet Kristus
var honom alldeles främmande. När han första gången
fram tagits till H. H. Nattvard, hade klockaren lärt honom
»två stycken» utantill, dem hade han uppläst för
prästen, men hvad de innehöllo hade han icke förstått, och
nu hade han längesedan glömt dem. Drängen Ola
Nilsson, far till en döf tiggerskas tvillingar, trodde sig ha hört
att det funnes sju gudar; vid rättelse ändrade han antalet
till åtta. Tre åbor, som sutto i rad på en bänk, kände
icke bokstäfverna och kunde icke svara på någon fråga.
En åbo och hans hustru i V. Vedåkra voro fulla i
förhöret; en piga frånvarande såsom häktad för stöld. Bengta
Andersdotter i Östra Vedåkra upplyste, att det funnes tre
gudar och tio sakramenter. Jöns Nilsson, broder till en af
kyrkorådsmedlemmarne, stod halfnaken och försupen, kunde
ej svara på en enda fråga. En piga med fyra oäkta barn
befanns alldeles okunnig. En annan kunde ej skilja om
abc-boken vore upp- eller nedvänd; trodde icke att hon
hade någon själ, men bad hjärtligen, sedan hon fått veta
skillnaden emellan en lefvande och ett lik, att hon dock
icke måtte som ett lik begrafvas. Förre åbon Bengt
Andersson och hans hustru tillfrågades, om de hade någon
bibel. »Hvad är det?» frågade mannen. »Ja, hvad tror
du, Bengt?» — »Åh, det är väl en karl?» blef svaret. —
»Hvad tror mor?» — »Ä* de* en kvinna då?» sporde hon.
Ola Nilssons söner, långa som modern, hade ännu ej varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
