Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vesterstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och meddelar nu en kalkyl öfver ackordskostnaden och
dennas fördelning å församlingens husfäder.
Såsom rätt målande må ännu ett par dylika
memorialanteckningar anföras. Någon af de sista
adventssönda-garne 1833 finner man följande: »Anhålles, att då åhörarne
komma till prästgården, nedstänkte af blod — det händer
från bägge församlingarna — de ville gå in till mig i östra
längan och ej i hvardagsrummet. Likaledes anhåller jag
att en gång bli befriad från ’sändningar’, som jag antingen
skall begå ohöfligheten att sända igen eller lösa, ehuru jag
merendels är obekant med priserna. Jag hade hoppats, att
alltid samma handlingssätt å min sida skulle sluta ett
sådant bruk, utan att jag offentligen behöfde aflysa det.»
Att tillsägelsen icke genast halp, visar emellertid följande
för en senare dag: »Nils Å. har smör att i prästgården
af hämta. Sker det ej innan i morgon afton, nedsändes
smöret i fattighuset.» Detta verkade; man började förstå
meningen med det där: »icke edert, utan ederl» hvilket i
synnerhet för en sedereformator måste ega obrottslig helgd.
Och att W. under reformarbetet i Vesterstad och Östraby
måste stå obunden af alla konsiderationer, inser man lätt.
Förhållandena där kunde knappast beräknas. Sin rätt
skulle pastor ha — men ingenting mer. Man kan läsa
mycket om hans ställning till sin församling i följande
rader ur memorialet för 2:dra söndagen i adventet 1836:
»På sockenstämma röstar och ordar den åbo, som
möjligtvis nyss slog sina gamla föräldrar: men den darrande
fadern, den bäfvande modern, hvilka anförtrott sina kval i
mitt sköte, de ha där ingen röst. Men de ha dock där ett
ombud, och det är själasörjaren. Så länge jag måste där
vara de dödas och de ej föddes, de åldriges och de spädes
ombud, så länge, men visst ej längre, har jag ord att å
stämmor växla med en enfaldighet, som skulle bedröfva
mig att finna hos späda skolbarn, och som med Guds hjälp
ej skall höras bland nya släkten vid stämmorna i detta
tempel, då Gud redan dömt oss alla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
