Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Herdetjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Catharina Darin, hade R. funnit en sällsynt förträfflig
hustru, som gjorde honom hemmet lyckligt och kärt; två
söner och tre döttrar växte upp därinne. Dit drogs den
nyutnämde kyrkoherden i Vesterstad såsom förut den unge
lundastudenten; och där firade han den 14 mars 1833 sitt
bröllop med Matilda Catharina Rden äldsta af de nämda
tre döttrarna.
Med henne, den ännu icke 17-åriga, drog då W. in i
det nya hemmet. Men dess omhölje var skralt.
Vester-stads prestgård, uppförd af ler och korsvirke, befann sig i
ungefär samma skick som församlingen. I en visa från
den tiden skildrades den af ett par besökande:
»De foro båda
Till en prestgård skön att skåda,
Fallen var hvarannan länga
Och hvarannan stod på fall.»
Dittills skuldfri hade W. för sin bosättning måst låna
2,000 rdr b:co och ville ej tänka på att genom nybyggnad
öka denna skuld; det unga paret fick således nöja sig med
hvad som vår. Ännu från år 1839 beskrifver Emilia
Ahnfelt-Laurin i sina handskrifna minnen, den låga,
torf-belagda prästgårdsbyggningens »dagliga rum», såsom
*obe-skrifligt tarfligt»; där var, säger hon, likasom i Knästorp,
hennes farfars hem, »sand och enris på golf vet;
fönsterrutorna voro så märkvärdigt små och i bly infattade,
alldeles som i vårt kök hemma i Bosarp». Matordningen
var lika enkel, intet öfverflöd fick förekomma; öl, vin,
spirituösa, tobak — intet sådant fanns. Utöfver lingon
eller smultron och mjölk visste ingen att nämna någon
mat, som husfadern hade särskild smak för. Till och med
»kornkaffe» användes för exemplets skull. På sparsam fot
måste ock allt därinne vara stäldt för att göra möjlig den
frikostiga hjälpsamhet, som alltid skulle bevisas
fattigdomen, nöden, behofven där utanför. Och häröfver hördes
ingen klagan. Men »leran, dimman och barbariet» tryckte
Peter Wie*elgren. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
