Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Herdetjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i sanning ingen lätt uppgift att vara Peter
Wieselgrens, den obemedlade och dock storslaget frikostige,
den af sjukdom sönderbrutne och dock rastlöst verksamme,
den för allas bästa nitälskande och dock så beledde och
förföljde landtprästens maka. Men med trofast uthållighet
och i aldrig svikande kärlek bestod hon sitt prof lifvet
igenom, därför hon ock kände sig belönad i sin mans
hängifna och beundrande tacksamhet.
»Där ljöd mycken sång i det huset», skref en af dess
vänner på äldre dagar i sina då affattade minnen.
»Husfadern sjöng själf de gamla koralerna. Det lät väl ej
precist så särdeles skönt i musikaliskt hänseende, men det
var ett varmt trossinne, som utgöt sig i toner, och detta
var såsom sådant vackert att höra.[1] När då hans hustru
föll in med sin fylliga, klockrena röst, blef det också
musikaliskt välljudande. Hon ägde en så ovanligt tonfyllig
och ljuf både sång- och talröst. När hon lät oss höra t. ex.
’Var tyst, var tyst, du bölja blå,
Du får ej så mot stranden slå!’...
»Nu det blifvit mig klart, med hvilken skönhetens trollmakt
Du förtjuste hans själ; Tilda, det var med din sång!
Sällan jag hörde en röst så mjuk, så öm och så klangrik
Som då du sjöng här om kväll’n Linderoths eldiga psalm.
Sjung, ack, sjung den med lust hvar gång din tröttade Petrus
Älskar att höra den ton, hvilken du anslår så djupt.
Tack jag säger dig här, du milda vänliga stämma;
Kommer jag åter hit, sjunger du åter för mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
