- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
188

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsreformatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eningen fordrades alltså afsägelse af allt eget bruk af starka
drycker samt af rätt att bjuda, gifva, tillverka och sälja
sådana till hvilken person och vid hvilket tillfälle som hälst.

I våra dagar har man icke så lätt att fullt förstå, på
hvad sätt en sådan krigsförklaring då för tiden måste hafva
uppfattats. Vi må dock erinra oss, att brännvinet, såsom
dryck betraktadt, vid sagda tid ännu icke på minsta vis
förlorat sitt medborgerliga förtroende. Det fanns i hvarje
hem och ansågs såsom en oundgänglig del af husets förråd,
»hvars måttliga njutande både underhöll och förkofrade
hälsan». »Ingen i världen», kunde därför W. med allt skäl
säga, »torde ana hurudan ställningen var, då jag kastade
mig in i tjurfäktningen. Där Bacchus dyrkades som gud,
hade han säkerligen ej ifrigare bekännare. Trogne,
vantrogne och otrogne, kristne och ateister och deister,
konservative, liberale och medelvägsmän, millionärer, tiggare
och bergade — ehuru söndrade i allt annat, voro dock
eniga om det oskyldiga i ett rus, om det nödtorftiga i en
sup till hvarje mål och en »ofvanpå fisken». — Då Ahnfelt
i sina »Studentminnen» skildrar tillståndet särskildt bland
prästerskapet i Lunds stift och väcker läsarens häpnad
öf-ver det sedliga förfall, som fläckade tiden, bekänner han
ärligt, att, ehuru han icke själf vare sig i sitt hem eller å
gästabuden »söp bondfinkel», han dock därmed trakterade
sina åhörare, då de kommo att anmäla en förrättning eller
leverera en ost, ett bröd eller en gåshalfva. På Skarhult,
konungens gods, på kronprinsens Bäckaskog, på de adliga
herresätena likasom i öfrigt på både små och stora gårdar
brände man brännvin; biskop Faxe i Lund gjorde så ock,
ehuru icke för afsalu, och mångfaldige andra kyrkans mer
eller mindre representative män bedrefvo samma handtering
å sina prästgårdar. Ehuru W:s företrädare, doktor Roos,
icke själf begagnade brännvin, sålde han det dock i sitt
kök till sina drängar och arbetare. Och den dagliga
umgängeisen med alkoholen försvagade uppfattningen af dess
farlighet; äfven de aktningsvärdaste män njöto den, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free