Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsreformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det de samtidigt kunde sucka öfver en sons, en brors eller
annan nära anhörigs förfall. Den fromme patriarken
Seller-gren i Helleberga, som själf varit drinkare, hade efter sin
upprättelse ändock bibehållit aptitsupen; och då han efter
W:s uppträdande, af sina andliga läij ungagrupper i Blekinge
tillfrågades, uttalade han sig emot afhållsamhetsgrundsatsen
och föreningsväsendet. I känslan af sin oförvitlighet och
sin rätt att utan andras hörande bestämma sin diet, funno
sig de allra fleste obehagligt berörda af W:s så utmanande
nykterhetsförkunnelse; i närmare och fjärmare kretsar väckte
den kritik, motsägelse, åtlöje och förbittring.
Ett par drängar i Vesterstad, som af ladufogden
därstädes angifvits för fylleri och slagsmål under en
varu-forsling och därför hösten 1837 varnats inför kyrkorådet,
framskickades att taga upp striden med den obekväme
reformatorn. De stämde W. inför häradsrätten att ansvara
för det han utmärkt dem »såsom de gröfsta brottslingar»
och gjort dem beskyllningar, som gingo »å heder och ära».
Vittnena kunde dock icke intyga påståendenas riktighet.
W. frikändes, och kärandena fingo själfva gällda kostnaderna
i målet Oderups byamän infunno sig öfverlastade vid ett
sammanträde i Januari 1837, ntforo därunder i svordomar
och beslöto emot pastors lof och minne att uppsäga
skolmästaren Ola Håkansson från sin tjänst. Det mål, som
häraf föranleddes, slutdömdes först i Dec. 1840, då
hof-rätten i Kristianstad ogillade byamännens kraf emot W.
Själfva landshöfdingeämbetet i länet anmälde W. hos
domkapitlet till skrapa, därför att, såsom W. säger, »han ej gjort
brottmål af det ovett, tvänne personer sagt hvarandra
inför kyrkorådet»; domkapitlet erinrade dock, att
landshöfdingeämbetet icke vore actor och att ingen annan anklagat.
I häradsrätten satt en ung, tillförordnad domare, känd
såsom »stor rumlare», hvilken till skandal skyddade de af
den nykterhets vänlige länsmannen instämde drinkarne,
äf-ven om desse voro vanfrejdade, men var smädefull mot de
nyktre, äfven då de voro de mest aktade män, för att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
