Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsreformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därföre äro de flesta hållna å andra offentliga ställen —
och hvem skulle därifrån vilja hindra, då de begäras af
förtroendet? Efter hållen söndags gudstjänst äro de väl icke
häller olämpliga, men därtill fordras i min tanke yttersta
noggrannhet, att där icke förekommer något, som vore mindre
passande för ställets värdighet. Vidare har konsistorium
påmint, att icke låta hvilken präst som helst predika för
egne åhörare. (Sic!) Å hvem det syftar, känner herr prosten
— och var af största nödvändighet. — Allt det öfriga är
ju direkte för nykterhetssaken med tillstyrkande af
varsamhet. Därom är förr påmint — och i sanning af mycken
vikt. Vid sådant förhållande förstår jag icke, hvarför herr
prosten tagit så illa vid sig i anledning af cirkuläret. Var
god att läsa det med uppmärksamhet. — Det bör jag ock
säga herr prosten, att omständigheterna i Glimåkra väckte
mer ofördelaktigt uppseende än hr prosten kan föreställa
sig. Hade allt stannat vid hr prostens löfte till prosten
Collin att endast hålla ett nykterhetstal, hade, det jag tror,
ingen därom grälat»
Ur ett vid nyåret 1841 af W. till hans biskop
skrif-vet bref må följande anföras. »Att jag ej muntligen»,
skrifver han, »fick utgjuta hvad som låg på mitt hjärta, var
väl försynens skickelse. Jag fick se hufvuddokumentet
ögonblicket förr än jag borde fara till Sönnerbergs och måste
följa H. E. i vagnen. Mitt lidande var dock ingen
doldt. H. E. D. själf led däraf till den grad, att han
erbjöd sig bedja herr biskopen ej utsända cirkuläret.
Eftervärlden, som skall bedöma allt
dryckenskaps-kamelsväl-jande och allt nykterhets-myggsilande af nu lefvande
myndigheter, får här döma, då vi gått till det tysta. Utslaget
i Glimåkrasaken visar bäst, om ej allt kunnat bedrifvas
enligt förut varande lagar och ordningar. Under
opinions-hvälfningar i en nation, genom hvilken Tegnér påstått att
en last raglar, behöfs yttersta försiktighet i själfva
bestraff-ningssättet, om de raglande ej skola däri finna en hyllning.
Att jag ej ensamt bedömt cirkuläret såsom ett anfall mot själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
