Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sökanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt riktig — och därjämte uttalade sin önskan, att
Herren måtte gifva honom själf »kraft och mod och
ståndaktighet att i rätt mening realisera de gamles betydningsfulla:
prsesta te virum!» (visa dig som en man!) Men med den
önskade manligheten hade det icke gått så väl som det
bort, och hans sätt att sköta sina affärer likasom ock hans
uppfattning af »den nya nykterheten» hade ej sällan
åstadkommit misstämning emellan de gamle vännerna.1 Det var
därför knappast att vänta, det B. skulle ena sig med
Tho-mander. Han gjorde det icke häller. Men hans utgångspunkt
i frågan kunde väcka någon förvåning. »Med all aktning»,
yttrade han, »jag hyser för dr Wieselgrens lärdom,
prästerliga erfarenhet och gagneliga verksamhet, tvekar jag dock
att anse honom såsom fullt tjänlig till professor»; han kunde
därför ej finna honom till en sådan plats, ej ens till
ifrågavarande, böra hafva företräde framför teol. adjunkterna,
dr Melin och prosten Bring; i följd hvaraf han tilldelade
blott tredje rummet åt W.
1 Då Kullberg såsom statssekreterare vid
ecklesiastikexpeditionen en gång besökte Lund, — omtalar W. i annat sammanhang i
sina berättelser — och biskopen för honom anställde middag, druckos
många skålar, dem Bergqvist alla tömde. Efter middagen sade
Reu-terdahl till W.: »tag vara på din orthodoxe Bergqvist, att han ej gör
skandal». W. fick se denne med vacklande gång bland en
skrattande ungdom. Men där nära satt prof. Hellstenius och »sluddrade
dumheter med unga Clairfeldt», som nyss blifvit underofficer. W.
tog Bergqvist under armen att föra honom ut, men böjde af till
Reu-tendahl och sade: »tag vara på din heterodoxe Hellstenius att han
ej gör skandal.» — Men det brydde sig Reuterdahl ej om. W.
hemförde B. »och ville sedan länge ej tala vid honom». — Sam. Lyckberg,
som var W:s adjunkt och jämväl såsom sådan varit hos B., där han
uppöfvat sin fallenhet för spirituösa, sedermera utbildad ända till
delirium tremens, ville vid B:s besök hos W. förmå den senares hushållerska
att koka B:s gröt i vin; och själf förde B. flaskor med sig vid resor
mellan sina kyrkor, under det hans skulder 20—40 gånger öfverstego
hans tillgångar. Då W:s vänskap aldrig fick utöfva någon inflytelse
å hans uppfattning af rätt och plikt, förstår man lätt orsaken till
nämda misstämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
