- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
263

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinaviska inslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilde blive uforglemmelig samt den Beundring, den hele
dannede Verden ydede Adam Oehlenschläger. Et jublende
Vivatraab gjentonede herpaa o g ledsagede Digteren, da han,
efteråt han med rort Hjerte havde gj en taget si t Lofte atter
at gjaeste den venlige Stad, forlod den forsamlede Maengde,
som paa en saa skjon Maade havde udtalt sin dybeste
Hoiagtelse, sin inderligste Hengivenhed for Danmarks storste
Skjald.»

Skalden själf, hans vänner och äfven W. hade således
den största anledning till belåtenhet med utfallet af den
improviserade hyllningen. Den blef dock vida öfverträffad
vid Oehlenschlägers utlofvade nya besök ett par veckor
senare, då Tegnér på parnassen i Lunds domkyrka
lager-krönte honom som »tronarfvinge i diktningens värld» — en
tilldragelse, som visserligen med största skäl bedömts såsom
af stor betydelse för den skandinaviska enhetskänslans nya
rotfästande och tillväxt i det då lefvande släktets hjärtan
och sinnen.

»Världen är en stor barnkammare*, utbrister W., då
han konstaterar vederbörandes tillfredsställelse med den
upprättelse, Oehlenschläger så vunnit öfver Heiberg.

Under sin vistelse i Helsingborg sommaren 1846 fick
W., såsom han säger, »danskarne att hurra för Måns
Stenbock», vid en fest å Ramlösa, där han åtagit sig att
utbringa ej en skål, men ett lefve för den historiska
försoningen. Sveriges dåvarande kronprins åhörde det talet och
sade sedan talaren, att han väl fyllt sitt uppdrag. W.
ville icke vara med om vare sig att af den nya kärleken
mellan de skandinaviska stammarne göra »nya
supanledningar» eller att leda den ut i politiska äfventyrligheter, där
bakslag måste vara att förvänta. Målet för hans
skandinavism var att förena brödrafolken till syskon efter ett redan
verkstäldt arfskifte, icke såsom sammanförda i ett oskiftadt
bo. Sina idéer i denna riktning framlade han i det
föredrag, han den 20 Nov. 1847 höll i Skandinaviska
Sällskapet i Köpenhamn. Såsom ett återupptagande af medeltidens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free