Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dock i händelse af prisstegring å kopparen skulle i
motsvarande mån höjas. Prisstegringen inträffade,
församlingen ville betala i enlighet med L:s räkning, men — W.
motsatte sig detta. Och icke nog härmed: en söndag, då
L. satt bland hans åhörare i kyrkan, ropar W. till honom
från predikstolen: »Hör du bleke man med den höga
pannan, hvem skall betala kopparen på Vällufs kyrka? Skola
fattiga änkor och faderlösa barn betala den?» Detta
förnärmar Lhan kunde ej sofva om natten; och då han
nästa morgon går ut för att tillse sina arbetare, därvid han
bär en hammare i handen, går han in på
pastorsexpeditionen och tillsäger W. att taga tillbaka de ord, han dagen
förut från predikstolen tillropat honom. W. svarar nej och
brukar ett häftigt språk, »riktad t ej blott mot L. utan
äf-ven mot hans barn». Då rinner sinnet till på L., han tar
prosten i kragen och kastar honom öfver ett bord in på
en soffa, där han med ett kraftigt tag håller honom fast.
Prosten ropar på hjälp, en husar, som kommit för att taga
ut lysning och finnes i »andra rummet», skyndar till, L.
släpper sitt tag och förnekar, att han haft några planer
mot W:s lif. På stadsfiskalens sedermera gjorda
föreställningar att gå och förlika sig med W., vägrar han detta,
lofvar i stället afsätta honom från hans ämbete o. s. v. Men
L:s vänner förmå bättre än stadsfiskalen beveka honom,
och han går verkligen en dag upp och försonar sig med
W., som beseglar försoningsakten med — en kyss!
För den som vet, att W. aldrig från predikstolen
tilltalade någon enskild, icke ens under sin Vesterstads-tid,
förefaller denna berättelse mycket märkvärdig. Ännu
besynnerligare förekommer det, att han skulle motsatt sig
betalningen af en skuld, hvilken församlingen själf ansåg
sig böra gälda. På förfrågan hos nuvarande kyrkoherden
i Välluf har också den upplysning vunnits, att
koppartaket på sagda församlings kyrka lades år 1859; således
sex år senare än ifrågavarande tilldragelse inträffade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
