Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra grunder blifvit lämnadt åt ny arrendator och borde
komma att mycket förbättra pastors inkomster, Thomander
fordrade dock så bestämdt, att han skulle mottaga kallelsen,
att han icke vågade afvisa hvad ju dock kunde vara en
yttring af Guds styrelse; och han svarade således, att han
vore villig aflägga det föreskrifna profvet.
Men innan detta ägt rum, drabbades hans hem af en
tung pröfning; ett litet barn, en åttaårig dotter, vid hvilken
allas hjärtan voro på det innerligaste fästade, rycktes bort
af döden. Att kanske helt snart nödgas lämna hennes graf,
föreföll modershjärtat upprörande, likasom ock att tänka
sig de möjligheter, med hvilka en landsvägsresa till
Göteborg i februari månad för maken kunde vara förenade.
Anknytande vid detta senare skäl, villfor W. sin hustrus
önskan och afsade sig kallelsen.
Men från Domkyrkorådets ordförande, v. häradshöfdingen
Th. Berger, ingick ofördröjligen svar, att domkyrkorådet
utan minsta tvekan skulle utsätta annan profdag och
därvid rätta sig efter den kallades önskan. Blott om afsägelse
ville det icke höra talas.
För detta böjde sig W. Utan att ifrågasätta ändring af
profdagen, infann han sig å den redan utsatta; och vid det
sedermera den 26 febr. förrättade valet erhöll han högsta
röstantalet. Konung Oscar den I, som 1848 utan förslag
nämnt honom till ledamot af nordstjärneorden,
undertecknade nu den 31 mars 1857 hans fullmakt att vara
domprost i Göteborg.
Huru fullständigt han genom sin, om än icke blott
brinnande utan stundom äfven brännande kärleksvärma
besegrat äfven den helsingborgska församlingen, visade sig
bäst vid hans skiljsmässa därifrån. Dess genkärlek blänkte
ej endast i den dyrbara minnesgåfva af gediget silfver, man
till honom frambar, utan ock i den allmänna
tillströmningen vid hans affärd, i den djupa rörelse, som därvid kom
till synes, i de varma ord, de tårade blickar, som åtföljde
afskedet. »Stilla din hydda fått stå», skref i Helsingborgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
