Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledamoten, lektor N. W. Ljungberg; som bekände sig till
Boströmianismens religionsfilosofiska åsikter, blef däremot
mera het och föranledde W. till och med att hos
konungen anhålla om befrielse från att vidare deltaga i
konsi-storiegöromålen, ehuru han dock återtog denna ansökan.
Där tillkom ju, att Ljungberg, sin heterodoxi till trots, var
bisittare i en kyrklig stiftstyrelse. Sådant förekom W.
motbjudande. Men värst räknade han »fritänkarens» inflytande
på ungdomen. I sitt sedermera tryckta tal vid
terminsafslut-ningen å Högre Elementarläroverket den 4 juni 1864, talade
han drastiskt om ynglingar »med det påhängda filosofiska
skägget •; i det moderna tviflet såg han en farlig tidsriktning
och fann det vittna om något halft i tidens bildning. Men
han ville dock finna omöjligt, »att den abstrakta vishet, som
tillfredställer af naturen med kyligt hjärta och njugg fantasi
utrustade gubbar, dessa bråkdelar af det mänskliga, hvilka
ersätta sig med det stolta medvetandet af sin öfvervägande
skarpsinnighet», skulle kunna tillfredsställa en yngling, äfven
om han vore mindre begåfvad. Visst är, att han själf alltid
saknat sinne för denna »abstrakta vishet» och att han aldrig
kunde förstå, huru någon vore i stånd att föredraga dess
»Midaskonst» framför »den djupa sanning, som icke frestar
oss att neka den kristna uppenbarelsen», den sanning, »som
förer strax till Kristus, den eviga sanningens, den
himmelska skönhetens och den gudomliga rättfärdighetens
af-slöjade anlete.»
I november 1857 invald i Göteborgs Kongl.
Vetenskaps-och Vitterhets-Samhälle, utsågs han följande året till dess
ordförande; kvarstod såsom sådan till 1860, då han valdes
där han nu synes befinna sig». — Detta »synes» talar om den
hjärtats tillgifvenhet, som tror, äfven där den icke ser. Efter att hafva
erinrat om Napoleon I:s slutliga erkännande af att Kristus var Gud,
fortsätter W.: »Äfven af V. R. kan ett framåtskridande erfaras, som
vida mer skall tillfredsställa honom, än om han blir stationär i sin
nuvarande kritiska belägenhet». — Den gamle fick rätt; V. R. blef
ej stationär. Se vidare om striderna med Rydberg och Ljungberg
Karl Warburgs Viktor Rydberg I, 508 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
