- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
339

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hemmets hägn sådde ut i unga hjärtan! Och hur var han
ej färdig att dela våra bekymmer, när de dagarne kommo!
Jag satt en afton vid min lilla flickas dödsbädd. Det var
jul, annandagskvällen, och hon syntes snart hafva kämpat
ut, där hon låg på mitt knä. Det var en ångestfull stund.

— Hvar och en har ’sitt’ vid julen; men domprosten räckte
till äfven för oss. I sena kvällen koin han. Det var ett
fridens bud. Ensam med mig vid vaggan satt han kvar
till långt in på natten. — Hvem kan glömma sådant? Och
hur många minnen af liknande slag skulle ej kunna
upptecknas från de dagarne, icke allenast af mig? Men äfven
om de endast stå upptecknade hos Gud därofvan, hafva
de dock burit sin frukt härnere. Kanske kunna vi aldrig
i lifvet helt tappa bort tron på sann oegennyttig
kärlek, om vi mötts däraf och fått erfara dess kraft i unga
år. Och att kunna tro på kärlek — är icke detta lifvets
skönaste gåfva? Därför — frid och välsignelse öfver det
Wieselgrenska hemmets minne!»

En ung dotter bars redan 1858 en decemberdag därifrån
ut till grafven; de återstående barnen växte upp och såsom
de äldre före dem, flögo ock de ut från hemmet. Men dödens
slag läto sig icke häjda. Två gifta döttrar och en sonhustru
rycktes bort i ännu unga år. Äfven bland fränder och kära
vänner skördades den ene efter den andre. Sommaren 1858
träffades W. af den uppskakande underrättelsen om hans
gamle trofaste väns, prosten Jonas Sandells drunkning under
den färd, han anträdt mot Göteborg i syfte att besöka jämväl
den därvarande ungdomsvännen; 1863 mottog han Ahnfelts
sista hälsning, och 1865 stod han bland de söijande vid
Thomanders graf. Själf hade W. vid olika tillfällen angripits af
sjukdomar, som kommit honom att tro, det uppbrottsstunden
äfven för honom vore inne; men han hade hvarje gång
åter repat sig, och ända in i sitt 7o:tal höll han uti med
sina vanliga göromål utan märkbar afmattning. På de
interfolierade hvita bladen i hans almanackor trängdes alltjämt
annotationerna om tentamina för präst- eller pastoralexami-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free