Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dom öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan tvifvel egde W. för vår svenska kyrka eri stor
betydelse, i all synnerhet på grund af den religiösa prägel,
han gaf sin nykterhetsrörelse. Den spelar i själfva verket
mer än en Johannes-döpareroll med hänsyn till den
andliga uppväckelse, som vid denna tid i vårt land kom till
stånd, och i följd af hvilken det kristliga lifvet därinom
med ny kraft uppspirade och spred sig. Var än hans
nyk-terhetsförkunnelse såsom sådan, från rent andlig synpunkt
bedömd, blott ett dop med vatten, kunde därför dock icke
sägas, att han lemnade anden därhän; den var tvärtom dess
både eldande och bärande kraft. Också byggde han ju från
början sitt hopp om framgång på tillslutning från dem,
»hos hvilka samvetet blandar sig i allt»; och öfver hela
denna tids nykterhetsväsen bredde sig därför ock ett drag
af djupt allvar, som i sin mån vittnar om dess nära
förhållande till folkets kristendomslif. Aldrig underlät han
att kraftigt betona, hurusom nykterhet icke finge anses
liktydig med kristendom, eller afhållsamhet från starka dryckers
bruk med hjärtats omvändelse till Gud; men han
förklarade med allt skäl, att där man kunde vända folket från
dryckenskap till ett nyktert lefverne, där hade man
»undanskaffat en stor sten från kyrkans dörr». Redan häruti låg
för vårt folks andliga lifsutveckling en fördel af så stor
betydelse att den, oafsedt allt annat, synes oss göra de
anförda orden om svenska kyrkans tacksamhetsskuld till den
aflidne fullt befogade.
Många voro uttrycken för saknaden bland de skaror,
som känt sig i honom hafva mistat en trogen och kärleksfull
ledare. Somliga ägnade i bunden stil hans minne sitt
hjärtas hyllning, andra i obunden; och bland dessa senare
finner man af någon, som tecknar sig H., ett bref, innehållande
en teckning af *P. Wieselgren, själasörjaren», hvilket
emottagaren låter trycka i den allra fattigaste utstyrsel, men i
öfvertygelse att därmed dock hafva gifvit ord åt hvad tusendé
tacksamma hjärtan kände, men icke förmådde uttala.
»Huru väl», skrifver denne H., »minnes jag icke ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
