Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dom öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ädle gamle, den vise och ödmjuke! Sist jag såg honom
vid ett besök i eder stad, hade jag likasom en aning att det
var sista gången.»
»Ett lif mera verksamt än hans torde vara svårt att
finna. En lefnad mera skär och ren likaledes. Han lefde
som han lärde. Han var en kristen och en storartad
kristen ... icke blott på predikstolen» utan i sitt hem, under
sitt arbete, i den blida och mulna dagen. Han var ömt
finkänslig, men han fälde icke modet ens då
motgångs-vågorna brusade som värst. Han satte sitt hopp till Gud,
och däri låg hemligheten. Han var efterdömlig framför allt i
,en kristlig varm kärlek. Han hörde icke till dem, som icke
kunna gifva sig ro, innan de hämnat sig själfva; han ställde
hämnden till den, som rätt dömmer. Han kunde som få
konsten att öfvervinna det onda med det goda. Mången
kände därför glödande kol på sitt hufvud. Han såg icke
till personen. Han var själaherde och den fattiges själ var
honom lika dyr som den rikes, den djupast sjunknes som
den högst uppsattes. Aldrig skall jag förgäta hans ödmjukt
visa förhållande, där han hoppades kunna göra en vinst för
sin Herre. Den af alla afskydde föraktade lastens träl kände
sitt förfrusna hjärta lif vas vid hans kärleksvarma tal och
blick.» — —
»W. var en präst i sin prydning. Så sant prästerlig som
han torde få hafva varit. Men han föraktade ingalunda
lekmannen utan krage, allenast han var en andlig präst. Han
visste nog han, att det lika litet i detta stycke som i andra
går an att radera i bibeln.
Och han visste, att då man icke raderar, så står saken
där. Lekmannaverksamheten höll han därför enligt skriften
berättigad. Han visste och sade fritt ut, att där prästen vill
sköta sitt ämbete redligen, behöfver han lekmannahjälp.
Men huru varnade han icke för denna verksamhets missbruk.
När olärde män, skräddare, skomakare, smeder (jag
föraktar icke yrket, men deras dårskap, som lämna det för
att blifva jämmerliga talare) började fara land och rike ikring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
