Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Louis De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsatser af »L. D. G.» och Fredrika Bremer kalenderns
»pièces de resistance» i obunden form. En novell af L. D. G.
utkom 1841. Den är, skrifver författaren i förordet, »ett
försök att uppfatta och skildra den poesi, som kan ligga gömd
i några af lifvets hvardagligaste omständigheter och väcka
det intresse, som kan kännas för de vanligaste olika lynnens
konflikt med hvarandra.»
En mild personlighet med godt lynne, ädelt sinne, fin
iakttagelseförmåga, behagligt språk och egna tankar träder
emot läsaren i dessa estetiska och belletristiska alster af »L.
D. G:s» penna. Samtidens bifall var också ganska stort. Det
var under dessa gynsamma förhållanden, den unge friherren
från universitet gjorde sitt inträde i embetsmannaverlden.
En ståtlig ung man, anspråkslös midt under bifallet, arbetsam,
fastän begåfvad, utan böjelse att vara salongslejon, ehuru
i högsta grad dertill qvalificerad. Hvad månde icke varda af
den mannen!
Redan 1838 inskrifven som extra-ordinarie i kansliet, blef
han, efter aflagd juridisk examen, 1841 auskultant i Svea
hofrätt och riddarhuskanslist. Äfven i riksarkivet
tjenstgjorde han en tid. 1845 blef han ordinarie kopist i
justitiestatsministerns expedition. Som tillförordnad domare,
t. f. medlem af fångvårdsstyrelsen m. m. samlade han meriter,
och Oskar I:s kröningsriksdag såg han på nära håll som
notarie på riddarhuset. Under tiden hade han utgifvit en
samling af nya och förut tryckta uppsatser: S. H. T. (1843),
som befäste hans literära rykte, och en roman (1847), som
knappast höjde det. Denna roman spelar i »den Carolinska
tiden», och författaren säger i sina noter, att det icke blott
är den gamla Carolinska tiden, som är honom kär: »det gifves
för författaren en ung Carolinsk tid, som är honom ännu
kärare än den gamla, och som lånar sitt namn icke af Carl
utan af Carolina». Barndomens Stjernholm och hjertats lycka
äro också inväfda i »Carl XII:s Page». Författarens bröllop
stod följande år i Skåne, der han redan förut förestått domsaga
och 1849 blef hofrättsassessor. Men han söktes till andra
värf. Som revisionssekreterare var han tvänne gånger förordnad
och hade just begynt tjenstgöra som ordförande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
