Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Louis De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presterliga utskottsledamöternas och en adlig ledamots bittra
förkastelsedomar, i form af reservationer mot utskottets
betänkande. På riddarhuset uppträdde De Geer redan nu (1863 18/3)
emot detta anfall. Ett lands representation, säger han, »måste
tillfredsställa ett så stort antal medborgare, att de missnöjdas
påtryckning kan af dem emotstås». Adressen är tydlig! Och
för det befarade bondeväldet bär han ingen fruktan, enär
»den sjelfständige jordbrukaren icke tillhör en andra menniskor
underordnad klass». Märkligt är, att talaren härvid icke
tänkte på klassbeskattningen; icke heller funno hans motståndare
bland åhörarne på, att erinra om, huru i detta fall
ståndsförfattningen verkligen skapat en klassifikation, som
stigande folkbildning ingalunda utplånat.
Denna befarade öfvervigt hos de små jordbrukarne, hvilka
i sjelfva verket enligt den föreslagna riksdagsordningen skulle
blifva de svenska valmännens majoritet, framhölls också till
lust och leda under den nu följande meningskampen om det
hvilande förslaget. Men i Sverige är, lyckligtvis, »adel och
bonde af samma slägte», hvilket redan i Gustaf III:s tid af en
svensk statsman uppgafs som förklaring, att det fattiga landet
kunnat så mycket uträtta här i verlden. Och dessutom,
sade De Geer, löpa hvarken grundskatter eller indelningsverk
fara att afskaffas, »ty i dessa frågor gäller hvardera
kammarens veto». Hur sant detta yttrande var, derom vittnar
till öfverflöd de sista tjugu årens historia!
Och tiden gick, 1865 års riksdag samlades. Starkare och
starkare brusade opinionens ström. Under ett fjerdedels sekel
hade hvarje förslag förkastats under försäkran att – nog
ville man reform, blott ej den föreliggande. »Ridderskapets och
adelns gemensamma tanke» om nödvändigheten af sjelfskrifvenhetens
upphörande hade redan haft 25 år på sig att träda
ut i handling, men hade ej åstadkommit den ringaste förbättring
i riddarhusets sammansättning. Tiden för nya löften
var ute: nu var stunden kommen, då reformfrågan ej
kunde falla.
De Geer stod hög och lugn i striden. Han skref en brochyr
till förslagets försvar. Han talade vid adelns enskilda
sammankomst å börssalen den 21 nov. 1865, han utstod bittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
