Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Gustaf Lagerbjelke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karl, som man fick leta efter på sjelfva riddarhuset, der man
kunde öfva sig från ungdomen.
Så går riksdagen till ända i november 1860. Borgare-
och bondestånden petitionera hos K. M:t om ett
representationsförslag, bygdt uteslutande på allmänna val.
När rikets ständer nästa gång samlats, i oktober 1862,
visste de invigde att »de folkvalda ståndens» petition icke
träffat döfva öron. Lagerbjelke utnämndes till landtmarskalk.
Med kraft och lugn förde han sin klubba, men i diskussionen
träffas han ej mera. Han fick nu leda diskussionen och
befästa besluten. När klubban återlemnades, den 8 dec. 1863,
talade han allvarliga ord, manande att låta »riddersmanriens
tro och heder» varda hufvuddraget i historiens bild af
Sveriges adel.
Och tvenne år derefter, när Lagerbjelke åter satt på
landt-marskalksstolen i riddarhussalen, der 700 riddersman
samlats, blef det honom beskärdt att med sin klubba fästa det
beslut, som gaf Sverige en riksdagsordning, icke bygd på
stånd och klasser utan på allmänna val. Den som då läste
i hans anlete såg endast lugn och allvar. När han på
rikssalen den 22 juni 1866 för sista gången i spetsen för sitt stånd
nalkades konungen, talade han om »ögonblick i nationernas
lif, då tidens steg likasom höras». Ett sådant ögonblick hade
han visserligen haft, då han hörde riddarhusmajoritetens steg
ut i folket, ut i framtiden: denna majoritet, som kunnat fattas
af fosterländsk hänförelse, men aldrig kunnat ledas af
ståndsbevarande klokhetsråd.
Väl förtjenta att ihågkommas äro den siste’
landtmarskalks ris sista ord på riddarhuset: »Lagar kunna förändras,
rättigheter upphöra, men qvar stå pligterna mot fäderneslandet;
och fyllas dessa pligter väl, föga bekymrar det den sanna
adeln hvar i samhället dess plats ställes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
