- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
35

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Carl Ifvarsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emot bondeståndet röst, gjort sitt till att Öppna de
konservatives ögon.

*     *
*



– Talman, – ropas det bortifrån hallandsbänken.

– Carl Ifvarsson från Hallands län har ordet, – säger
talmannen.

Vi se dit bort, hvarifrån talet höres. Det är en liten
man, med hakan ned i bröstet, som höjer stämman. Han
ser mild och lugn ut, ett bestämdt drag i anletet väcker
vårt intresse för mannen. Han bär vadmalsjacka och
långbyxor, den högt knäppta västen prydes ej af kedja med
berlocker. Han kan väl vara omkring fyratio år, tyckes det.
Nog ser han rätt obetydlig ut. Men så är han också
nykommen. »Gamle David Andersson, som varit ined från 1840
och vunnit en plats bland de framstående inom ståndet, föll
igenom vid sista valet och fick Carl Ifvarsson till efterträdare»
hviskar en »ståndsbroder» i vårt öra, under det halländingen
talar. »David Andersson fick medalj efter
löneförhöjningsriksdagen», fortsätter vår vänlige granne, »inte hade han som
värst väsnats för husbehofspannan heller, riksdagen förut,
och nu glunkades det i somras att han skulle bli talman. Se
då tyckte valmännen i Södra Hallands domsaga att han icke
borde få komma rned längre, ty inte kunde han nu mera
anses säker, han skulle bara hålla med regeringen – och så
fick David sitta hemma med sin medalj. Men se Carl
Ifvarsson, han är säker han».

Vi lyssna med förhöjdt intresse till Carl Ifvarssons ord.

– »Då det är bondens rätt, sorn här är i fråga, anser
jag det icke löna mödan att för närvarande vidtaga någon
åtgärd», – mer få vi ej höra, ty nu sätter han sig och vi ha pratat
bort början. Men vi få lätt reda på sammanhanget. Carl
Ifvarssons motioner om lön och ersättning för extra göromål
åt nämndemän har afstyrkts af statsutskottet. »Bondens rätt»
kan ju ej vinna afseende. Carl Ifvarsson har till och med
den harmen, att nödgas reservera sig mot sjelfva bondeståndet,
som icke vill med ogillande lägga statsutskottets betänkande
till handlingarna.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free