Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Carl Ifvarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara 150, borgarne 30», jublade Carl Anders Larsson redan
innan förslaget hunnit till föredragningslistan, men bad
bönderna att icke skrämma borgarne genom tal om disponerande
af städernas krogvinst!
Carl Ifvarsson ville dock icke med någon munkorg köpa
sämjan emellan stånden. Icke heller ville han låta någon
tro att försvarsväsendets förbättring låg honom om hjertat,
I november 1865 behandlades K. M:ts proposition om
förändrad beväringslag och inrättande af landstorm. »Nog kunna
vi gå man ur huse för att försvara fosterlandet», menade
Carl Ifvarsson, men det kongl, förslaget kunde han icke gilla.
»Hade det varit bygdt på indragning af beväringssystemet,
då kunde det mottagits med mera bifall», skarpskytteidén
är deremot god och förtjenar utvecklas.
Städernas handelsprivilegier finner han mycket orättvisa;
hvar som helst på landet bör landtmannen kunna få köpa
sina förnödenheter. Men att utländska landtmannaprodukter,
framför allt bränvin, böra draga tull, finner han ganska
billigt. Enskilda banker böra afskaffas och riksbanken
utvidgas så att den kan motsvara alla rörelsens behof. Och att
jordens bördor aflyftas, finner Ifvarsson så naturligt, som
någonsin en tjensteman funnit en löneförhöjning. Grunden
till hela sin samhällslära anger han tidigt och upprepar den
tidt och ofta: det är enighet i nationen han vill åstadkomma
genom rättvisa och billighet i beskattning. Men – säger
han redan 1863 – »jag tror att man icke bör göra allt för
stora eftergifter för dem som klaga, då man ser att de ej så
sällan groft misstaga sig».
I spetsen för ridderskapet och adelns helsningsdeputation
till bondeståndet trädde grefve Arvid Posse den 23 oktober
1865 in i det »hedervärda ståndets» oansenliga rum. »I
allmogens ättarled», sade han, »räknar icke blott adeln, utan
äfven landets frihet sina anor». Till detta vackra erkännande
af historiens vittnesbörd lade han en allvarlig varning. »I
vår tid», fortsatte grefven, »mer än tillförene, är
jordbruksintresset högt uppburet; faran är nu icke att det
undertryckes, utan snarare den, att det icke nog minnes det myckna,
som behöfver lefva, både öfver och bredvid det samma».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
