Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Per Axel Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50 Riksdagsgalleri 1886-89.
Dessa tre voro P. A. Bergström, E. Key och S. A. Hedlund;
men det var icke i samma led, de stridde, då den allmänna
uppmärksamheten begynte fästas vid deras ingripande i
Andra kammarens debatter.
Bergström invaldes i lagutskottet, i det enskilda utskott,
som skulle utarbeta kammarens arbetsordning, och i ett
tillfälligt utstött, åt hvilket önskningsmål angående embetsverk
o. d. hänvisades för utredning. Hans stora arbetsförmåga
togs således fullt i anspråk, och han svek icke heller
förvänt-.ningarne. Sakkunnigt och oförskräckt lade han sitt ord tidt
och ofta. Med en viss »juridisk» öfverlägsenhet i ton mötte
han invändningar, och när till hans kunskapsdigra
vältalighet äfven lägges hans obestridliga xeloqventia corporis», är
det icke underligt, att mången fann sig obehagligt berörd af
Bergströms repliker - och gaf så godt igen. Åtskilliga heta
episoder bevaras delvis i de justerade protokollen.
»Klumpighet från det hållet», säger en gång E. Key, »får ursäktas,
man har ej rätt att vänta af björnen, att han skall vara
dansör» - men får då af Hedlund höra, »att om klumpigheten ej
kan tillräknas björnen, är den ett fel hos dansmästaren ?.
Det är lättare att hålla ett eldkol på tungan, än ett infall,
säger profeten.
Väldigare strider, än de, som kryddades med infall, fick
dock Bergström utstå. I kammaren satt en annan skånsk
jurist, en af dem, som egt tillgång till plantskolan på
riddarhuset, och denne vardt snart nog Bergströms bistre motkämpe.
»Den ädle grefven», som Bergström icke underlät att enligt
riddarhussed titulera sin motpart, framlade nämligen redan
1867 ett förslag om smärre städers förläggande under
landsrätt, hvilket väckte Bergströms häftiga motstånd; snart kommo
dertill skiljaktigheterna i åsigter om försvarsfrågan, om,den
oprivilegierade jordens beskattning, och, värst af allt, striden
om riksdagens rätt att indraga anslag, hvilka en föregående
riksdag uppfört på »ordinarie stat». Riksdagens makt
inskrän-kes, säger Bergström, icke endast af grundlagen, utan äfven
af »historisk rätt», och den bör taga sig till vara för begäret
att vilja »guvernera genom budgeten». Men i dessa båda
åsigter hade Bergström »statsutskottets ärade ordförande»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
