Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Per Axel Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bergströmska katastrofen», genom att utbedja sig upplysning om
hur skilnaden mellan »ordinarie» och »extra» stat af den
nuvarande regeringen uppfattades. Bergström, som trodde sig
i denna fråga ha följt grundlagens anda, om ock ej dess
bokstaf, medgaf nu, att »i denna tid af en kraftig realpolitik . . .
slår man icke någon med anda».
I sitt yttrande 1877 om då framlagda försvarsproposition
medger Bergström att striden förts med bitterhet och utan
nödigt tillmötesgående; men 1878 afsäger han sig
»kompromissen och allt dess väsen». Sedan var han under fyra år
borta från riksdagen.
Landshöfding i Örebro 1876, återkom han först 1882,
sitt läns representant i Första kammaren, och fick nu åter
säte i lagutskottet, vid flera riksdagar jemväl utsedd till
utskottets ordförande. Mer och mer steg hans inflytande i
kammaren, och 1885 bidrog han genom sin försonliga
hållning icke litet till den då vunna utgången ur den dittills
ofruktbara striden om försvaret och klassbeskattningen. Som
ordförande i lagutskottet fick han leda den
sammanjemkning af Första och Andra kammarens beslut med
anledning af regeringens förslag, hvilken han sjelf ansett
omöjlig och visserligen fann vara »en klen produkt». Men
heldre uppgaf han att häfda sin gamla ställning till frågan, än
han ville bära ansvaret för ett afslag, då icke regeringen
velat bära det. Ljudeligt bifall helsade dessa ord, hvilka
temligen nära torde ha uttryckt kammarmajoritetens tanke.
Detta var för öfrigt icke första gången, Bergström lyckats
i väsentlig mån bidraga till en fruktbärande uppgörelse
mellan stridiga meningar bland våra lagstiftare. Den nya
prestvalslagen var i detta hänseende beväringslagens föregångare.
I de brännande frågorna om skyddstullar och
»brödbeskattning» har Bergström icke tagit aktiv del i kampen, men
han yttrade 1886 sin öfvertygelse, att det var af omsorg för
arbetarne, som Första kammaren då vägrade att lägga tull på
lifsmedel, och har mer än en gång visat, att han icke är blind
för arbetarfrågorna. Han underkänner icke statens pligt, att
»när allmänna missförhållanden sådant kräfva, gripa in,
stödjande, hjelpande, lindrande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
