Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Liss Olof Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liss Olof Larsson. 69
gar ha blifvit gifna åt en mängd tjenstemän, samt dessutom
bereddes i fjol åt konsumenterna af siden (!) och vin samt
andra fina saker betydliga nedsättningar i tullafgiften, med
ett ord, alla blifva ihogkomna. Det är blott en folkklass -
en näring - nämligen jordbrukarne, hvilka med nöd kunna
sträfva sig och kämpa sig fram, som lemnas utom
räkningen. Icke ens sedan skattekomiténs utredning i fjol visat,
hvilka himmelskriande orättvisor som vederfaras landets
modernäring, har regeringen aktat nödigt att föreslå någon
ändring deruti - det var kaffekonsumenterna, som lågo
regeringen mera varmt om hjertat, än idkarne af landets
moder-näririg».
»Idkarne af landets modernäring» står här som liktydigt
med de små hemmansegarne, »kaffekonsumenterna» äro de
rika och välmående. För deras bästa var det således, som
regeringen föreslagit nedsättning af tull på kaffe och té. En
ofantligt hög tull fördyrar teet för arbetaren, sade en annan
kammarmedlem, och väl vore om en så helsosam föda hos
oss, som i flera andra länder, blefve lätt åtkomlig för de
obemedlade. »I min hemort», invände genast Liss Olof »i
min hemort känna de allra flesta icke hvad té är, och om de
finge se något af den varan, skulle de sannolikt tro, att detta
vore något som skulle användas för kreaturen». Sådant kan
gerna få bli qvar i Sibirien och Kina, fortfor talaren, men
svenskarne kunde få bättre födoämnen om de läte bli att
exportera sitt bästa smör och sin gödboskap utan i stället
förtärde sådant hemma i landet.
Men så goda saker lära icke stå till buds, ens för
konsumtionen, i Liss Olof Larssons hembygd. »Der», säger han
t. ex. 1871, »är man välbergad om man har sill, salt
strömming till sitt hafrebröd, och stor slösare om man begagnar
sofvel till rågbröd. Man knotar icke der, om tullen höjes
på kaffe och socker, ty dessa artiklar betraktar man som
kuriositeter, icke som nödvändighetsvaror». Det är ett
vänligt drag hos Liss Olof Larsson, att han merändels hänför
sitt votum, vare sig i kulturfrågor eller i skatte- och
tullfrågor, till de åsigter, som gälla i hans hemort. Men han har
en gång uttalat de vackra orden: »Låt oss icke betrakta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
