Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Jöns Rundbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullar, då skola visserligen icke vi begära tull för våra produkter,
och vi skola icke heller behöfva det . . .»
Dessa ord från 1866 har Jöns Rundbäck icke
återupprepat hvarken 1885 eller 1886 eller 1887; men för öfrigt har
han i detta sitt stora tal i bondeståndet haft en både god
och ofta anlitad källa för sina senare anföranden till förmån
för landtmannaprodukters tullskydd. Icke heller har han
åter påmint om den »kläm», hvarmed häri 1866 afslutade
talet: att nämligen det enda som grundlägger en lycklig
ställning för arbetaren är att landets jord väl häfdas och skötes.
Det är märkliga ord, vi här efter Rundbäck anfört, i
synnerhet äro de nu väl värda att behjertas. Först höra vi
huru skyddstullarne reta upp producenter mot producenter.
»Sverige för svenskarne» blir förvandladt till »de andra
svenskarne för mig». Vidare få vi höra talas om, att denna
intressenas strid eger rätts-stöd deruti, att samhället är pligtigt
erkänna allas lika rätt till arbete och bröd; den lära,
socialisterna drifva för arbetarne, tages här i anspråk för
producenterna, och genom lärans tillämpning på dem skola sedan
äfven arbetarne få ett säkrare, om också ej billigare bröd.
Till sist kommer, helt öfverraskande, just deras sats, hvilka
i omsorgsfullt, kunnigt, ekonomiskt anlagdt arbete se rätta
vägen till välstånd: allt beror ytterst på, att landets jord väl
häfdas och skötes. Man kan endast vara tacksam för ett så
upplysande föredrag.
Men icke blott föredragets förmåga, att framhålla
protektionismens kärna och logik, gör det i hög grad
anmärkningsvärdt, äfven det tydliga uttalandet, att jordbruket icke behöfver
någon skyddstull, så snart den på jorden hvilande extra bördan
blifvit aflyftad, förtjenar återkallas i minnet. Rundbäcks stora
tal medförde väl 1866 spanmålstullens seger i bondeståndet,
men bör 1887 kunna tjena till ledning för dem, hvilka äro
osäkra i den tilltrasslade frågans redande för egen tankegång.
Då de nu höra äfven den från de öfverklagade bördorna fria
jordens innehafvare, de stora säteriegarne, ifra för tull på
lifsförnödenheter, kunna de så mycket lättare, under Jöns
Rundbäcks ledning, bedöma anspråkens »natur».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
