Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en eller annan af desse. Under försvars- och
grundskattefrågornas vandring genom olika skeden har ställningen icke
alltid varit klar mellan ledarne, och man har då fått höra
uttryck af både förundran och förebråelse. T. ex. 1875, då
partiets föregående hållning i försvarsfrågan föranledt ett
härordningsförslag, fotadt på allmän värnepligt, i förbindelse
med klassbeskattningens afskrifning, slöt sig Sven Nilsson
med värma till det af Ola Jönsson i Kungshult framlagda
förslaget att antaga grunden, om än med något nedsatt
öfningstid för de värnepligtiga. »För det svenska folkets frihets
skull vill jag försvara fosterlandet, och jag vill icke inom
denna kammare höra ett bleklagdt nej till allt hvad K. M:ts
förslag innehåller», sade Sven Nilsson, under det Carl
Ifvarsson i sådant såg en ekonomisk ruin, emot hvilken »Sveriges
bestånd» spelade en underordnad roll, och Liss Olof Larsson
skyndade att förena sig med öfrige motståndare till det kungl,
förslaget för att betrygga Ola Jönssons och Sven Nilssons -
nederlag. 1877 påstod Sven Nilsson, att indelningsverket
måste förvandlas till en på siffran bestämd afgäld och sedan
»gå till den eviga hvilan, genom afskrifningar i samband med
ökade öfningar för beväringsmanskapet»; han tog jemväl
personlig del i landtmannapartiets »extra riksdag» på hösten
samma år för uppgörande af ett förslag till härordning. Men
när den häraf 1878 alstrade »mäss-motionen» icke ledt till
målet, sågs Sven Nilsson 1880 rygga tillbaka för det
föreslagna ordnandet af värnpligten, utan utsträckt öfning, ty detta
fann han vara »ett Damokles-svärd, hängdt öfver landets
invånare», hvars slagvidd var oberäknelig. 1883 förordade
han deremot det af försvarsutskottet framlagda förslaget, en
stympning af regeringens, men då detta fallit, såg man
honom 1885 lifligt motsätta sig t. o. m. det af utskottet
försvagade kungliga förslag som deremot i Liss Olof Larsson
fick en förkämpe och verkligen lyckades vinna riksdagens
bifall.
Vid den riksdag, som nu begynt, torde de båda
koryféerna åter få tillfälle att vexla ord i den gamla, men
ständigt nya, frågan. Mot Liss Olof Larssons i »massmotion»
framburna yrkande på afskrifning under tre år af grundskatt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
