Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullstriden sedan erhöll större dimensioner, tog Sven Nilsson än
bestämdare ut steget att icke vara med om tullbeskattning
på en nödvändighetsvara, då icke ens någon statsbrist fans
att täcka. Så väl 1886 som 1887 trädde han manligt upp
emot den föreslagna rågtullen, påvisade dess oförmåga att
hjelpa de små jordbrukarne i deras betryck och de politiska
och sociala följder, hvilka här borde tagas i betraktande, utom
de finansiela. För jordbrukarens betryck såg han bättre
botemedel i borttagande af klassbeskattningen på jordbrukaren
och i sträfvan att göra kapitalet billigare för både
jordbruket och andra näringar. Tryckta tider, erinrade han 1886,
funnos också under spanmålstullarnes period, låga
spanmålspris ha äfven efter deras afskaffande öfvergått till höga. Det
är således icke osannolikt att det kan gå på samma sätt nu,
och tullskyddet ger ingen garanti för en bättre ställning i
landet. Han råder att se till, om införandet af
differentialtullar kan vara tjenligt.
Denna fråga blef också enligt regeringens uppdrag
undersökt af en komité, som fann dem icke medföra botemedel
för de svenska näringarne, åtminstone icke så länge gällande
traktater egde bestånd. Sven Nilsson fann sig således 1887
böra afslå förnyade yrkanden om förändring i vårt tullsystem,
enär de fordrade förändringarne väl kunde skada, men icke
hjelpa. Att tullskyddsifvern bidragit att nedtrycka
spanmålsprisen fann han helt påtagligt, enär den föranledt spekulation
på tull och således en ofantlig rågimport. Till det nya
jordbrukssystemet, afseende hufvudsakligen ladugårdsprodukters
framalstrande, hade han sjelf öfvergått och rådde andra att
göra så med, så behöfde de icke någon rågtull. Och
ytterligare lade han medbröderna på hjertat att »lyssna till de rop,
som komma från de små, hvilka icke hafva rösträtt, då deras
anspråk äro berättigade». Talets »slutkläm» är redan anförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
